Christer Sturmark

Det har pågått en intensiv debatt i tidningen Dagen, om Humanisternas krav på att få del i de statsbidrag som delas ut till andra livsåskådningssamfund i Sverige. Lars-Åke Nyberg skriver att Humanisterna äntligen ”erkänner” sig som trossamfund eller religion och att den humanistiska livsåskådningen har bytt karaktär. Han skriver triumferande att ateismen är en tro liksom den religiösa tron.

Inget kunde vara mer fel. Nyberg och andra kan inte skilja på syntax, semantik och substans. Inte heller känner han grundläggande kunskapsteori. Låt mig reda ut missförstånden:

I kunskapsteoretisk mening är alla försanthållanden kognitiva trossatser. Jag tror att solen ska gå upp imorgon, jag tror att det ska stå en levande elefant i mitt vardagsrum när jag kommer hem, jag tror att gud existerar, jag tror att gud inte existerar. Allt detta är trossatser. I den meningen är en ateistisk hållning en kognitiv trossats. Guds ickeexistens kan inte bevisas (liksom inte heller Storsjöodjurets). Men dessa trossatser har inte alla samma kvalité.

Den humanistiska utgångspunkten är fortsatt densamma: Tro på allt som det finns förnuftiga skäl att hålla för sant. Den maximen leder till uppfattningen att världen är naturlig och det saknas skäl att tro på övernaturliga krafter. Humanister menar också att den vetenskapliga metoden är en bättre metod att förstå empiriska frågor, än uppenbarelser och religiösa urkunder. Däri har inget ändrats.

Vi tycker dock att regeringen ska sluta diskriminera icke-teistiska livsåskådningar. En majoritet av den svenska folket tror inte att den kristna guden existerar (och heller inga andra gudar). Denna majoritet av svenskar är alltså humanister.

Förbundet Humanisterna betjänar dem på samma sätt som de kristna kyrkorna betjänar sina troende: Vi ordnar humanistiska barnvälkomnanden, humanistiska konfirmationsläger, bröllop och begravningar. Vi erbjuder social samvaro, utbildning och samtal om de existentiella frågorna. Detta är vår verksamhet och detta är substansen i vår ansökan om statsbidrag till regeringen.

Nu över till syntax och semantik. Regeringen har valt att definiera begreppet ”trossamfund” så att det även omfattar icke-teistiska livsåskådningar, som till exempel Buddhisterna. För mig är det helt irrelevant hur begreppet definieras. Jag konstaterar bara att om det omfattar Buddhisterna så omfattar det Humanisterna. Humanister tror på flera metafysiska värden, såsom mänskliga rättigheter, jämställdhet, ickerasism, ickediskriminering etc. Inga av dessa värden kan bevisas vetenskapligt. Vill man kalla det ”trossamfund” så varsågoda. Definierar man däremot ”trossamfund” som inkluderande tron på gudomligheter eller övernaturliga krafter, då faller Humanisterna utanför den definitionen. Det återstår att se vilken väg regeringen väljer.

Inte heller är Humanismen en religion, om man definierar begreppet ”religion” som omfattande ovan nämnda väsen. Personligen avstår jag i detta sammanhang från att kräva en viss definition av religion. Skulle man välja att definiera religion som ”tron på kärleken”, ja då är jag religiös. Definierar man religion som ”tron på en eller flera gudomliga krafter”, då är jag inte religiös. Det sistnämnda är min egen definition av religion, men om tjänstemännen på regeringskansliet väljer en annan så är det egalt för mig.

Däremot tror jag på statsmakternas förmåga att behandla olika livsåskådningar lika. Därför förväntar jag mig att vi får del av samma statsbidrag som andra livsåskådningssamfund, så länge staten nu delar ut sådana statsbidrag. Om de borde göra det eller inte, är en helt annan fråga.