Christer Sturmark

Sitter just nu på Fårö och skriver. Kallt och mörkt. Knappt en människa i sikte. Något för en Stockholmare så ovanligt som en helt mörk horisont kan man uppleva här. Utanför husknuten finns inga artificiella ljus överhuvudtaget.

Man inser snabbt att man inte skulle överleva särskilt länge om man slängdes ut i en sådan skog utan rätt utrustning, vide den temperatur som nu råder.

Igår möte med skolledningen i Visby och ärkebiskop Koskinen. De har något så absurt som en "skolkyrka" i en gymnasieskola här, min bedömning är att det helt strider mot skollagen, men det avgöras av Skolverket inom kort. Den som vill se mer om detta, gå till www.helagotland.se och sök på "skolkyrka".

Tänk att kristendomen kan infiltrera människors sinnen så, att de inte ens märker hur tokigt det kan bli.

Som bekant är det många kristna i vårt land som tycker att vi har ”kidnappat” begreppet Humanism, då de anser att man kan vara kristen och humanist samtidigt. Nu senast var det prästen Lisa Tegby som skrev en debattartikel på det temat i Västerbottenkuriren.

I ljuset av det kan det vara värt att känna till att lärda teologier normalt sett helt accepterar vår definition av humanism.

Carl-Henric Grenholm är professor i etik vid Uppsala Universitet, präst och ledamot i svenska kyrkans forskningsråd.

Han har skrivit boken ”Bortom Humanismen – en studie i kristen etik” (Verbum 2003) som jag just läst delar av. Givetvis argumenterar han för att kristen etik är bättre än humanistisk etik, men det är inte det intressanta i detta sammanhang.

Det intressanta är att han fullt ut använder begreppen ”Humanist”, ”humanism”, ”humanistisk etik” etc på samma sätt som vi gör. Boken är också bortsett från det, läsvärd.