Christer Sturmark

Kulturministern svar är ytterst förbryllande och besvarar egentligen aldrig frågan. Kulturministern refererar till lagen (1998:1593) om trossamfund och poängterar kravet att ”anordna gudstjänst”. Men ministern vet mycket väl att detta krav inte gäller. Kravet har explicit frångåtts, bland annat för att kunna ge just Buddhister statsbidrag (som inte tror på gud och därför inte ordnar gudstjänster). Detta vidkänns också i andra lagtolkningstexter. Så denna paragraf är helt irrelevant för frågeställningen.
Kulturministern anför vidare, som skäl till att Buddhisterna erhåller statsbidrag men inte Humanisterna:
”Förbundet Humanisterna tar avstånd från religiös verksamhet, och kan därför inte anses vara något trossamfund.”

Detta svar är obegripligt av (minst) två skäl, och föranleder (minst) två frågor:

1. Vad menar kulturministern med uttrycket ”Humanisterna tar avstånd ifrån religiös verksamhet”? Den humanistiska livsåskådningen förnekar hypotesen att det existerar en eller flera gudar, och att dessa skulle styra världen eller ha ett inflytande över den. Denna uppfattning delas också av den buddhistiska livsåskådningen. På denna punkt föreligger således ingen skillnad mellan de två synsätten. Humanismen tar heller inte avstånd från religiös verksamhet. Rent begreppsligt är det stor skillnad på att ”ta avstånd ifrån” och ”att förneka”. Det första är en åsikt och en värdering, det andra är ett försanthållande. Humanismen tar däremot avstånd från religiöst förtryck och kränkningar av människors värde och rättigheter, till exempel vad gäller kvinnor och homosexuella. Det är sannolikt inte detta kulturministern syftar på.
2. Vad menar kulturministern med begreppet ”religion” eller ”religiös verksamhet”? I den sociologiska diskursen finns olika definitioner av begreppet ”religiös”, vilket kultur­ministern också känner till. Det finns definitioner som förutsätter ett gudsbegrepp, och då exkluderas både buddhismen och humanismen från de livsåskådningar som omfattas av definitionen. Men det finns också andra vedertagna definitioner, som istället bygger på bejakandet av ett metafysiskt normsystem, som till exempel idéerna om mänskliga rättigheter, jämställdhet, ickediskriminering, likvärdighetsprincipen etc. I en sådan definition inkluderas både buddhismen och humanismen. Kulturministern tycks känna till någon ytterligare definition, som placerar buddhismen innanför definitionens ram och humanismen utanför. Någon sådan definition av begreppet ”religion” existerar mig veterligen inte.

Kulturministern anför vidare i sitt svar att buddhismen har ”ca 500 miljoner anhängare runt om i världen”.

Underlaget för statsbidragsberättigande i Sverige baseras på antalet anhängare i Sverige, inte i resten av världen. Humanismen har många gånger fler anhängare i Sverige än buddhismen, så argumentet är ogiltigt. Internationellt kan också humanismens anhängare räknas i miljontal, om än inte i samma storleksordning som buddhismen.

Kulturministern anför vidare att:

”Buddhismen innehåller en transcendental dimension, något som förbundet Humanisterna tar avstånd ifrån.”

Varifrån har kulturministern fått sin uppfattning att humanismen tar avstånd från en transcendental dimension? Att ”ta avstånd ifrån” är som tidigare påpekats, ett ställningstagande och en värdering. Det är ett ganska grovt påstående om den humanistiska livsåskådningen, som tyvärr tycks helt baserad på okunskap och i värsta fall fördomar. Jag tolkar påståendet välvilligt och gissar att kulturministern menar ”förnekar” även denna gång?

Det är dessvärre också totalt felaktigt.

Humanismen bejakar i allra högsta grad en transcen­dental dimension. Till den transcendentala dimensionen räknas vanligen begrepp som ”sanning”, ”skönhet” och ”godhet” (Se t.ex. National­encyklo­pedin).  Även matematiska objekt, som till exempel primtal, kan räknas hit.

Tvärtom vad kulturministern tycks tro, bejakar humanismen i allra högsta grad dessa begrepp. Bejakandet av skönheten i konsten och naturen, och uppfattningen att det existerar objektiva sanningar, är just typiska för humanismen. Detta i mot­sats till sannings­relativis­men och de postmoderna pseudo­veten­skaperna.

Sammanfattningsvis måste jag konstatera att kulturministerns svar på Ewa Björlings fråga tyvärr blir ett ”goddag yxskaft” baserad på helt felaktiga fakta.

Frågan om varför kulturministern inte avser att tillämpa likvärdighetsprincipen för alla icke-teistiska trossamfund är således till fullo obesvarad.

Kulturministerna ger ett mycket märkligt svar på frågan från Ewa Björling. Se nedan. MIna kommentarer i nösta blogg:

Ewa Björling har frågat mig om jag avser att se över reglerna för statsbidrag till trossamfund så att likvärdighetsprincipen gäller för alla icke-teistiska trossamfund.

De förutsättningar som gäller för att ett trossamfund ska få statligt stöd är angivna i lagen (1999:932) om stöd till trossamfund. Med trossamfund avses enligt lagen (1998:1593) om trossamfund en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst.

Ewa Björling gör jämförelsen med Sveriges Buddhistiska samarbetsråd, som beviljats rätt till statligt stöd, och menar att buddhistisk livsåskådning inte bygger på någon gudstro. Skillnaderna är dock markanta, dels betraktas buddhismen som en av de stora världsreligionerna med ca 500 miljoner anhängare runt om i världen, dels innehåller buddhismen en transcendental dimension, något som Förbundet Humanisterna tar avstånd ifrån.
Ewa Björling gör också jämförelser med Norge. Skillnaden är dock att det i Norge utöver stöd till trossamfund finns lagstiftning om stöd till andra livsåskådningsorganisationer.

Förbundet Humanisterna tar avstånd från religiös verksamhet, och kan därför inte anses vara något trossamfund. De kan därmed inte komma i fråga för sådant stöd som avses i lagen (1999:932) om stöd till trossamfund. Detta innebär givetvis inte någon värdering av den verksamhet som Humanisterna bedriver.

Lena Adelsohn Liljeroth, kulturminister

Statsbidrag till trossamfund - fråga till kulturministern

Fråga av Ewa Björling (m) till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) Trossamfund som är verksamma i Sverige och som har godkänts av regeringen har rätt att ansöka om statsbidrag till sin verksamhet. För att få rätten att ansöka om statsbidrag måste samfundets verksamhet klassas som religiös. Vad religiös verksamhet i detta sammanhang innebär finns det dock inga entydiga riktlinjer för. Medan vissa definitioner väljer att inkludera teistiska likväl som ateistiska trosinriktningar i religionsbegreppet slår andra fast att enbart trosinriktningar som utgår från idén om gudomlig existens bör accepteras.

I dagsläget finns en inkonsekvens i vilken definition regeringen väljer att använda sig av som kommit till uttryck i att Buddhistiska samarbetsrådet exempelvis definieras som anhängare av en religion trots att de saknar gudstro, medan förbundet Humanisternas verksamhet inte definieras som religiös just på grund av avsaknaden av gudstro.

I dagsläget finns en inkonsekvens i vilken definition regeringen väljer att använda sig av som kommit till uttryck i att Buddhistiska samarbetsrådet exempelvis definieras som anhängare av en religion trots att de saknar gudstro, medan förbundet Humanisternas verksamhet inte definieras som religiös just på grund av avsaknaden av gudstro. Humanisterna uppfyller de praktiska krav som ställs för att trossamfund ska vara berättigade till bidrag och förbundet arrangerar också humanistiska aktiviteter som motsvarar kyrkans barndop, konfirmation, bröllop och begravningar. I exempelvis Norge, Belgien och Holland har man gjort en annan bedömning och valt att inkludera humanistiska livsåskådningssamfund bland dem som får söka statsbidrag.

Min fråga till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är om ministern avser att se över reglerna för statsbidrag så att likvärdighetsprincipen gäller för alla icke-teistiska trossamfund.

Min fråga till kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth är om ministern avser att se över reglerna för statsbidrag så att likvärdighetsprincipen gäller för alla icke-teistiska trossamfund.

Riksdagsledamot Ewa Björling (m)