Christer Sturmark

Kulturministern svar är ytterst förbryllande och besvarar egentligen aldrig frågan. Kulturministern refererar till lagen (1998:1593) om trossamfund och poängterar kravet att ”anordna gudstjänst”. Men ministern vet mycket väl att detta krav inte gäller. Kravet har explicit frångåtts, bland annat för att kunna ge just Buddhister statsbidrag (som inte tror på gud och därför inte ordnar gudstjänster). Detta vidkänns också i andra lagtolkningstexter. Så denna paragraf är helt irrelevant för frågeställningen.
Kulturministern anför vidare, som skäl till att Buddhisterna erhåller statsbidrag men inte Humanisterna:
”Förbundet Humanisterna tar avstånd från religiös verksamhet, och kan därför inte anses vara något trossamfund.”

Detta svar är obegripligt av (minst) två skäl, och föranleder (minst) två frågor:

1. Vad menar kulturministern med uttrycket ”Humanisterna tar avstånd ifrån religiös verksamhet”? Den humanistiska livsåskådningen förnekar hypotesen att det existerar en eller flera gudar, och att dessa skulle styra världen eller ha ett inflytande över den. Denna uppfattning delas också av den buddhistiska livsåskådningen. På denna punkt föreligger således ingen skillnad mellan de två synsätten. Humanismen tar heller inte avstånd från religiös verksamhet. Rent begreppsligt är det stor skillnad på att ”ta avstånd ifrån” och ”att förneka”. Det första är en åsikt och en värdering, det andra är ett försanthållande. Humanismen tar däremot avstånd från religiöst förtryck och kränkningar av människors värde och rättigheter, till exempel vad gäller kvinnor och homosexuella. Det är sannolikt inte detta kulturministern syftar på.
2. Vad menar kulturministern med begreppet ”religion” eller ”religiös verksamhet”? I den sociologiska diskursen finns olika definitioner av begreppet ”religiös”, vilket kultur­ministern också känner till. Det finns definitioner som förutsätter ett gudsbegrepp, och då exkluderas både buddhismen och humanismen från de livsåskådningar som omfattas av definitionen. Men det finns också andra vedertagna definitioner, som istället bygger på bejakandet av ett metafysiskt normsystem, som till exempel idéerna om mänskliga rättigheter, jämställdhet, ickediskriminering, likvärdighetsprincipen etc. I en sådan definition inkluderas både buddhismen och humanismen. Kulturministern tycks känna till någon ytterligare definition, som placerar buddhismen innanför definitionens ram och humanismen utanför. Någon sådan definition av begreppet ”religion” existerar mig veterligen inte.

Kulturministern anför vidare i sitt svar att buddhismen har ”ca 500 miljoner anhängare runt om i världen”.

Underlaget för statsbidragsberättigande i Sverige baseras på antalet anhängare i Sverige, inte i resten av världen. Humanismen har många gånger fler anhängare i Sverige än buddhismen, så argumentet är ogiltigt. Internationellt kan också humanismens anhängare räknas i miljontal, om än inte i samma storleksordning som buddhismen.

Kulturministern anför vidare att:

”Buddhismen innehåller en transcendental dimension, något som förbundet Humanisterna tar avstånd ifrån.”

Varifrån har kulturministern fått sin uppfattning att humanismen tar avstånd från en transcendental dimension? Att ”ta avstånd ifrån” är som tidigare påpekats, ett ställningstagande och en värdering. Det är ett ganska grovt påstående om den humanistiska livsåskådningen, som tyvärr tycks helt baserad på okunskap och i värsta fall fördomar. Jag tolkar påståendet välvilligt och gissar att kulturministern menar ”förnekar” även denna gång?

Det är dessvärre också totalt felaktigt.

Humanismen bejakar i allra högsta grad en transcen­dental dimension. Till den transcendentala dimensionen räknas vanligen begrepp som ”sanning”, ”skönhet” och ”godhet” (Se t.ex. National­encyklo­pedin).  Även matematiska objekt, som till exempel primtal, kan räknas hit.

Tvärtom vad kulturministern tycks tro, bejakar humanismen i allra högsta grad dessa begrepp. Bejakandet av skönheten i konsten och naturen, och uppfattningen att det existerar objektiva sanningar, är just typiska för humanismen. Detta i mot­sats till sannings­relativis­men och de postmoderna pseudo­veten­skaperna.

Sammanfattningsvis måste jag konstatera att kulturministerns svar på Ewa Björlings fråga tyvärr blir ett ”goddag yxskaft” baserad på helt felaktiga fakta.

Frågan om varför kulturministern inte avser att tillämpa likvärdighetsprincipen för alla icke-teistiska trossamfund är således till fullo obesvarad.