Christer Sturmark

Religionsfriheten betraktas av många som en självklar mänsklig rättighet. Men det juridiska begreppet ”religionsfrihet” har spelat ut sin roll.

Att hålla fast vid detta speciella skydd för utövande av religion är allt annat än enkelt. Förutom att begreppet är motsägelsefullt, inkonsekvent och kraftlöst, riskerar dess tillämpning att bli ett hot mot det sekulära samhället. Idag skriver vi en debattartikel om religionsfriheten i Expressen.

Se http://www.expressen.se/debatt/1.683581.

Artikeln finns också på min hemsida www.sturmark.se.

 

I programmet "Debatt" (Axess Television) möter jag på Söndag en ganska förargad Göran Skytte som försöker hävda att vi Humanister blivit kränkta av en bibel. Själv låter jag bara bli att dra ut byrålådan på hotellrummet. Svårare än så är det inte att slippa denna lilla bok. Vi har aldrig påstått oss bli kränkta av bibeln, det vore ju rätt löjligt.

Däremot har vi Humanister har reagerat starkt på kyrkans maktspråk och hotfulla tonläge mot Scandic. Det är djupt upprörande.

Allt Scandic ville var att visa samma respekt för kundernas olika livsåskådningar och inte peka ut kristendomen som "lite bättre än alla andra" genom att låta just den religionens bok ligga på rummet.

Just denna öppenhet och bejakande av globalisering och mångkulturalism, vill Skytte slå ner på med sin bojkott av detta modernt resonerande hotell. Skamligt.

Skytte påstår att han har fått mail från humanister som kallar sig kränkta. Det vet jag inget om. Men då skulle han se alla de mail jag fått från kränkta kristna, som inte tål att de förlorat sitt tolkningsföreträde och sin bibel på hotellrummen

Dessa biblar har de nu fått tillbaka, jag såg med egna ögon hur städpersonalen på Scandic Crown i Göteborg igår drog runt med städvagnar med travar med biblar på.

De skyfflades in på rummen, trots att Scandicpersonalen själva berättade för mig hur absurt de tyckte att detta var och hur obehagligt de tyckte att kyrkans hotfulla tonläge har varit.

Jag tror de flesta kristna i Sverige skäms för Skytte och hans bojkottade biskopkompisar.

På söndag kl 20 gör vi upp om saken i "Debatt" på TV-kanalen Axess.

Norberg har missuppfattat humanismens livsbejakande budskap

Den självvalde predikanten Liam Norberg tycks ha missuppfattat förbundet Humanisterna, för vilket jag i demokratisk ordning är förtroendevald ordförande. Han har missuppfattat humanismens livsbejakande budskap grundligt.

Humanisterna är helt tvärpolitiskt, med medlemmar från vänsterpartiet till moderaterna. Möjligtvis saknas kristdemokraterna, åtminstone de äkta, bland våra medlemmar. Inte heller sysslar vi med att bekämpa den kristna tron. Det är riktigt att vi är ateister, vi anser helt enkelt att det saknas tillräckliga skäl att tro att övernaturliga väsen existerar, som till exempel en eller flera gudar. Detsamma gäller andra väsen från vår och andras mytologihistoria.

Men det är inte det som definierar oss. Humanismen definieras av sitt bejakande av en naturlig värld och naturliga förklaringar, istället för övernaturliga och mystiska förklaringar. Humanismen definieras av ett bejakande av människans egen potential och ansvar för varandra och vår gemensamma planet.

Vi menar att det är bättre att tro som det är, än att tro som det inte är. Vi menar att den vetenskapliga metoden är den bästa att söka svar på empiriska frågor. Humanismen definieras också av sin strävan efter ett sekulärt samhälle, där alla människor bemöts med respekt och tolerans. Ett samhälle som inte skickar signalen till våra nya svenskar, att kristendomen ändå är lite finare än deras egna livsåskådningar. Varken på hotellen, i skolorna eller i radio och TV.

Humanismen definieras av sin tro på människan, hennes kapacitet och utvecklingspotential, och den humanistiska etikens principer med respekt för livet och de mänskliga rättigheterna. Den livsbejakande humanismen befinner sig ganska långt från de religiösa normsystem som förvaltas och praktiseras i stora delar av världen.

Humanismen kommer inte från den kristna livssynen som Norberg förespråkar, utan har sina rötter i grekisk filosofi och senare i upplysningen. Humanismen befriar människan från en övernaturlig världbild.

Humansimen låter människan försonas med det naturliga och underbara livet, i all ödmjukhet.

Hotellkedjan Scandic har fattat ett självklart och naturligt beslut i ett mångkulturellt och globaliserat samhälle: Hotellen ska utöka sitt kulturella bemötade av sina kunder. Istället för att på gammalt vis premiera en viss religion genom att placera en bibel på varje hotellrum, skall nu hotellen erbjuda ett större utbud av religiös (och ickereligiös) litteratur i ett bibliotek i hotell­receptionen. Där ska bland annat också Koranen och den judiska T’nach tillhandahållas.

De flesta medborgare höjer knappast på ögonbrynen över detta beslut. Det känns helt enkelt rätt i tiden. Men representanter för den svenska kristenheten reagerar med ryggmärgen och hotar med bojkott.
Vi minns hur islamistiska krafter agerande under krisen med Mohammedkarikatyrerna: I Saudiarabien uppmanades konsumenterna att bojkotta danska varor från bland annat Arla. Delar av den svenska kristenheten följer islamisternas exempel. Tony Guldbrandzén, biskop i Härnösands stift, avbokar alla stiftets inbokade hotellnätter på Scandic. Göran Skytte hotar i frikyrkornas tidning Dagen och Svenska Dagbladet med att själv organisera hundra kristna företagare i en bojkott mot Scandic, till ett värde av 1,2 miljoner i minskade intäkter för hotellkedjan.

I ett slag avslöjas dessa representander för den svenska kristenheten som hopplöst självgoda och självupptagna. Hur är det möjligt, att inte bara påstå att den egna religiösa skriften är världens viktigaste och bästa, utan dessutom kräva att resten av samhället ska förhålla sig till denna skrift på det sättet, och annars hota med bojkott?

Landets övriga kristna tycker nog att det är lite pinsamt. Reaktionen är obegriplig och det finns anledning att känna oro. Guldbrandzén och hans vänner har lärt sig lite för mycket av krisen med Mohammedkarikatyrerna. Med maktspråk och ekonomiska hot vill de tvinga andra människor och organisationer att tycka ”rätt”. Det är en tillbakagång till kyrkans historiska arbetsmetoder som jag trodde vi skulle slippa idag. Vi har inte längre en statskyrka, de kristna har inget tolkningsföreträde.

Dessa kristna mörkermän uppmuntrar ”andrefieringen”, utpekandet av ”den andre” som avvikande från den ”rätta tron”. Det är respektlöst mot de som kommer till Sverige från andra kulturer eller har andra livsåskådningar än den kristna, vare sig de är muslimer, hinduer, judar, humanister eller något annat.