Om religionsfrihet i Expressen idag
Religionsfriheten betraktas av många som en självklar mänsklig rättighet. Men det juridiska begreppet ”religionsfrihet” har spelat ut sin roll.
Att hålla fast vid detta speciella skydd för utövande av religion är allt annat än enkelt. Förutom att begreppet är motsägelsefullt, inkonsekvent och kraftlöst, riskerar dess tillämpning att bli ett hot mot det sekulära samhället. Idag skriver vi en debattartikel om religionsfriheten i Expressen.
Se http://www.expressen.se/debatt/1.683581.
Artikeln finns också på min hemsida www.sturmark.se.
Veldig bra! Men det er klart at dette blir mottatt med panikk i kristne og muslimske miljøer(de velger heller kristendom enn sekularisering), så det kan nok bli mye motstand og Hitler-referanser.
Skrivet av Strappado — 17-May-2007 @ 21:17
Christer Sturmark har snickrat ihop en debattartikel till Expressen och fått ett antal mer eller mindre kända personer att skriva under. Syftet och ambitionen är att ifrågasätta legitimiteten i lagen om religionsfrihet. “Avskaffa lagen om religionsfrihet” lyder artikelns rubrik.
Möjligen har Sturmark och hans vänner missat att Religionsfrihetslagen (1951:680) upphävdes redan år 2000. “Författningen har upphävts genom: SFS 1998:1593; Ändring införd: t.o.m. SFS 1995:1212; Upphävd: 2000-01-01″ (SFS nr: 1951:680). Den lag som ersatt Religionsfrihetslagen (1951:680) är Lag (1998:1593) om trossamfund.
I den lagen finner man bland annat den definition av trossamfund som artikeln efterlyser, även om man trixar med orden litegrann och kallar trossamfund för “livsåskådningssamfund”. Det finns nu ingen lagstiftning som relaterar till just det Sturmarkska ordet “livsåskådningssamfund”. Men det finns lagstiftning om trossamfund och med en välvillig tolkning av artikelns resonemang tror jag att det är trossamfund som avses, även om Sturmark ivrigt förfäktar tanken på att f.d. Humanetiska förbundet är ett trossamfund. Hur som helst, lagen definierar ett trossamfund i korthet i paragraf två:
SFS nr: 1998:1593 2 § “Med trossamfund avses i denna lag en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst”.
Med definitionen av trossamfund i lagens 2 § som utgångspunkt är det inte så svårt att förstå varför f.d. Humanetiska förbundet inte är berättigat till det statliga stöd som utgår till trossamfund. Dels omfattar det statliga stödet inte “livsåskådningssamfund”, dels ägnar sig Sturmark och hans vänner inte religiös verksamhet och dels anordnar inte f.d. Humanetiska förbundet några gudstjänster. Det är i artikeln möjligt att ana en viss bitterhet vad det gäller just det uteblivna statsbidraget.
Artikeln ägnar sig sedan åt en raljerande drift med begreppet religion och man blandar ihop äpplen och päron. Lagen som sådan ägnar sig inte åt att definiera religion utan åt trossamfunden som sådana, deras juridiska status och deras relationer till staten. Man kan misstänka att lagstiftaren förutsätter att den som ger sig in i diskussionen om trossamfund har klart för sig vad religion är och vad ett trossamfund har för funktion i relation till just religion. Om författaren nu har missat alla tillgängliga och formulerade definitioner av religion och trossamfund så kanske det kan öppna för insikten om det är dags att läsa på litegrann.
Dessutom kan undertecknarna med hänvisning till lagens tredje paragraf utan vidare avsäga sig all beröring med eller relation till något eller några trossamfund:
SFS nr: 1998:1593 3 § “Ingen är skyldig att tillhöra något trossamfund. Ett avtal eller löfte som strider mot denna bestämmelse är ogiltigt”.
Det finns alltså ett lagligt stöd som garanterar Sturmark med vänner rätten att helt stå utanför alla former av trossamfund. Man skulle kunna tro att det borde räcka med det.
Men det är i samband med den egna rättigheten att stå utanför som författaren blandar ihop korten och omformulerar begreppen om friheter och rättigheter. På ett något oklart sätt menas att andras frihet att höra till ett trossamfund - till vilket rättigheter är kopplade - på något sätt krockar med den egna friheten att stå utanför. Lika oklart tycks det menas att ett trossamfunds rättigheter på något märkligt sätt inverkar negativt på de egna rättigheterna. Argumentationen blir i det närmaste barnslig när författaren frågar: “Bör religiöst troende ha större friheter än icketroende?” Det är oklart vilka av de egna rättigheterna som påverkas negativt av trossamfundens rättigheter, hur den enes frihet i det här avseendet begränsar den andres beskrivs inte närmare.
I artikeln framförs bara ett exempel på upplevd särbehandling - det gäller det uteblivna statsbidraget till trossamfund. Det tycks som det faktum att f.d. Humanetiska förbundet inte ansågs vara berättigade till det statligt stödet till trossamfund sticker i författarens ögon så till den milda grad att alla andras rättigheter måste avskaffas för att rättvisa ska skipas.
Även om Religionsfrihetslagen (1951:680) avskaffades år 2000 så är religionsfriheten lyckligtvis väl förankrad i samhället. Artikeln lyckas med illa underbyggda och irrationella argument få religionsfriheten att framstå som en liten skitsak som inte har med någonting av vikt att göra. Nu är lagstiftarnas perspektiv på religionsfrihet något mer vidsynt och insiktsfullt än artikelförfattarens. Dessutom är religionsfriheten väl förankrad i det Europeiska sammanhang som vi numera ingår i. Den svenska Religionsfrihetslagen (1951:680) är avskaffad men religionsfriheten är förankrad i Lag (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, där det står att läsa:
“Undertecknade regeringar, som är medlemmar av Europarådet,
som beaktar den allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som antagits av Förenta nationernas generalförsamling den 10 december 1948,
som beaktar att denna förklaring syftar till att trygga ett universellt och verksamt erkännande och iakttagande av de rättigheter som där angetts,
som beaktar att Europarådets syfte är att uppnå en fastare enhet mellan dess medlemmar och att ett av medlen att fullfölja detta syfte är att bevara och utveckla de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
som bekräftar sin djupa tro på de grundläggande friheterna som utgör själva grundvalen för rättvisa och fred i världen och som bäst bevaras, å ena sidan, genom verklig politisk demokrati samt, å den andra, genom en gemensam grundsyn på och respekt för de mänskliga rättigheterna, på vilka de förlitar sig,
samt såsom regeringar i europeiska stater vilka besjälas av samma anda och äger ett gemensamt arv i sina politiska traditioner, sina ideal, sin frihet och sin grundläggande rättsuppfattning och är beslutna att vidta de första åtgärderna ägnade att åstadkomma en kollektiv garanti för vissa av de rättigheter som angetts i den allmänna förklaringen,
har kommit överens om följande”
Så följer ett antal artiklar varav artikel nio behandlar religionsfriheten.
“Artikel 9 - Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet
1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.
2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.”
Det är således inga småsaker som man i den Europeiska gemenskapen har avhandlat och kommit överens om. Religionsfriheten är med andra ord förankrad i ett betydligt större och vidare sammanhang än det Sturmarkska pratet om statligt stöd till trossamfund.
Under punkt två i lagens artikel nio behandlas också det som debattartikelförfattaren tar upp som ett problem - det raljeras över naturreligioner och avskurna öronsnibbar. En frihet är fortfarande en frihet även om den är omgärdad av vissa begränsningar. Friheten att röra sig fritt i vårt land begränsas till exempel inte av att det råder hastighetsbegränsningar på våra vägar. Religionsfriheten är alltså inte makulerad i och med de begränsningar som samhället stipulerar i fråga om religionens utövandepraxis - vilket debattartikeln argumenterar för.
Religionsfriheten som begrepp är förstås fortfarande någonting viktigt och angeläget att värna om. Det vittnar inte minst det illa underbyggda hastverk till debattartikel, som menar motsatsen, om. Det mest förvånande med artikeln är att uppenbart begåvade människor sätter sina namn under ett så poröst, illa argumenterande och ur sitt sammanhang lösryckt upprop om avskaffandet av grundläggande rättigheter. Är verkligen det stora problemet i vår samtid och värld att det finns för många rättigheter och friheter?
Skrivet av PatrikP — 20-May-2007 @ 04:11
Det är anmärkningsvärt när ett antal
omvittnat begåvade människor sätter
sina namn under en debattartikel som
argumenterar för avskaffandet av en
grundläggande mänsklig rättighet.
Sedan december 1948 har FNs deklaration
om de mänskliga rättigheterna varit
vägledande för varje demokratisk stats
lagstiftning, så även för de lagar som
stiftas inom ramen för EU.
Religionsfrihetslagen är redan avskaffad,
men religionsfriheten är förankrad i
de nationella och internationella lagar
som står på den grund som utgörs
av de mänskliga rättigheterna.
Så vad Sturmark med vänner angriper
är inget mindre än en av de mänskliga
rättigheter som ligger till grund för den
demokratiska lagstifting som bär Europa
och Sverige.
Deklarationen om de mänskliga rättigheterna
inleds med ett antal syftesparagrafer varav
den andra lyder:
“enär ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna lett till barbariska gärningar, som upprört mänsklighetens samvete, och enär skapandet av en värld, där människorna åtnjuta yttrandefrihet, trosfrihet samt frihet från fruktan och nöd, kungjorts som folkens högsta strävan,”
Syftesparagraferna avslutas med:
“enär en gemensam uppfattning av dessa fri- och rättigheters innebörd är av största betydelse för uppfyllandet av detta åtagande, kungör Generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna såsom en gemensam riktlinje för alla folk och alla nationer, på det att varje individ och varje samhällsorgan må med denna förklaring i åtanke ständigt sträva efter att genom undervisning och uppfostran befordra respekten för dessa fri- och rättigheter samt genom framstegsfrämjande inhemska och internationella åtgärder säkerställa deras allmänna och verksamma erkännande och tillämpning såväl bland folken i medlemsstaterna som bland folken i områden under deras överhöghet.”
Varefter de trettio artiklarna följer.
Artikel 18 lyder:
“Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsutövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.”
När nu Sturmark på allvar menar att
en av dessa surt förvärvade mänskliga
rättigheter helt ska avskaffas så finns
det anledning att höja på ögonbrynen
och fråga vad han menar.
Det är inte småpotatis att aktivt verka
för att en av de mänskliga rättigheterna
ska avskaffas. Särskilt märkligt blir det
i ljuset av rättigheternas uttalade
syfte, trosfriheten anges ju som ett
av folkens gemensamma högsta strävanden.
Det är den strävan, att genom en stadfäst
rättighet tillförsäkra varje männsika
trosfrihetens utrymme i religionsfriheten,
som Sturmark och hans vänner vill avskaffa.
Genom den sedvanliga sammanblandingen
av lagens syfte att tillförsäkra var och en
friheten till religiös tillhörighet med
friheten från religiös tillhörighet och
grumliga resonemang om religionens funktion
i människors liv argumenterar artikelns
författare i praktiken för avskaffandet av
artikel 18 i deklarationen om de mänskliga
rättigheterna.
Den stora frågan är varför? På vilket sätt menar
Sturmark med vänner att världen blir bättre om
den mänskliga rättigheten om religionsfrihet
naggas i kanten eller helt avskaffas?
Mycket kan och ska tolereras med avseende på
religionskritik. Men någonstans bör det gå en
gräns. Det yttersta gränsen bör rimligen vara
FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Det borde dessutom vara en gräns som till och
med Sturmark och f.d. Humanetiska förbundet
borde kunna respektera och tillskriva giltighet.
Ska man annars förstå det som att Sturmark
och hans vänner inte delar uppfattningen om
de mänskliga rättigheternas syften och värden?
Eller är Sturmarks aversion och motstånd mot
religion i allmänhet helt enkelt överordnat
de mänskliga rättigheterna?
Skrivet av PatrikP — 20-May-2007 @ 19:55
I din artikel (och i nästan alla artiklar som humanisterna skriver) så menar ni att alla barn borde bli påtvingade de “mänskliga rättigheterna” på dagis-i skolan-på flyktingförläggningen osv, istället för den tokiga religion som föräldrarna har kommit fram till är “den rätta”. Ni menar att de “mänskliga rättigheterna” är den “rätta” tron. Vad bygger du/ni det på?
Jag tror och tycker att de mänskliga rättigheter borde vara självklart, men det är bara en tror. Ska inte föräldrar få undervisa barn i sin tro?
Skrivet av Johan Sandén — 20-May-2007 @ 21:54
Jag undrar varför en f d katolik, Ia Modin, plötsligt är så enormt emot religion och vill ta bort skyddet för kristna, t ex. Kan du inte förstå att vissa tänker som du gjorde för ca 10 år sedan?
Att man KAN tänka som du gjorde då?
Du kan inte radera hela ditt 90-tal.
Har du ingen empati eller sans eller lugn? Chill out.
Lite som en före detta rökare som är extra arg på alla som röker.
Jag vill inte förtrycka någon som inte är religiös/kristen och väntar mig samma respekt och möjlighet att själv vara religiös.
Skrivet av z — 21-May-2007 @ 11:02
Läs på ergo ateism så kanske ni kan få lite perspektiv på det hela.
Skrivet av l_johan_k — 21-May-2007 @ 14:44
Man ska nog förstå det som Sturmark et al skriver i sin debattartikel och inte mer: Det som täcks av religionsfriheten täcks redan in av de andra fri- och rättigheterna, t.ex mötesfriheten, yttrandefriheten, samvetsfriheten osv. Jag tror inte att man behöver läsa in mer än vad de skriver.
Själv kan jag tycka att om en lag är meningslös, som Sturmark et. al. hävdar att religionsfriheten är, så är det rätt meningslöst att argumentera för att den ska avskaffas också. Det enda man uppnår med det är badwill av människor som vill missförstå.
Skrivet av Fredrik Bendz — 21-May-2007 @ 22:54
Två ord: pinsamt Sturmark!
Skrivet av Suck — 21-May-2007 @ 23:23
Håller med om en tidigare kommentar om Ia Modin…märkligt beteende där från hennes sida. Iaf. utifrån det lilla jag har förstått vad gäller hennes förhållande till kristendomen. Först tycks man ha gått med i katolska kyrkan sedan i opus dei, och gift sig(!). Och så plötsligt skiljer man sig, med rabalder går man ut ur kyrkan, ur opus dei, flyttar ihop med en kvinna(?) och gör karriär på att underblåsa Da Vinci koden med dess minst sagt risiga kristendomskritik a la guilt by association, bedriva någon form av populistisk kristendomsfientligt författande (höll hon inte på med någon bok? Den boken hade säkert sponsorer innan hon ens blev katolik..ehum) och bli polare med Sturmark och alla som heter ateister i efternamn..
Förlåt min cynicism om den cynism jag tycker mig se i denna persons förhållningssätt. Jag kan ju ha fel.
Men nog ter det sig i mina ögon som ett bra cyniskt fall av “insider” i syfte att göra kometkarriär i det sekulariserade etablisemanget.
(Och nej jag tillhör inte opus dei och har inget “uppdrag” att skriva något. Men håller man ögonen öppna och söker lägga saker på minnet så märker man ofta en del tråkiga mönster.)
Skrivet av Hmm — 21-May-2007 @ 23:40
Fredrik
Bara de gör en samvetsgrann konsekvensanalys, som vi ickejurister inte har möjlighet till, så är jag nöjd. Ia Modin är, vad jag förstår, jurist.
Jag förstår om de t ex vill att skolbarnen ska få lov även om de inte har religiös högtid, men de får då tänka på att man som skolelev kan ta ledigt för vilket möte som helst (och hur ofta som helst?), exempelvis fest med polarna, möte som möte (mötesfrihet).
Man kan helt slippa matten/fysiken/tyskan
Jag säger bara att det blir klurigt för lärarna.
Och skolbespisningen:
Att man vill ha fiskfri mat för att man inte gillar fisk blir likvärdigt med att man inte vill ha griskött eller att man är vegetarian. Mattanterna får ett himla sjå med alla olika smaker.
Detta är bara exempel från skolan.
Vet inte, men det är alltså ytterst viktigt att de gör en konsekvensanalys “över hela fältet”.
Har ni gjort det, Ia?
Skrivet av Z — 22-May-2007 @ 09:31
Christer Sturmark skriver på Humanisternas mailinglista att frågan har diskuterats vid ett seminarium på Utrikespolitiska Institutet förra veckan och att debattartikeln är en naturlig uppföljning av detta. Det var ju synd att detta inte framgick av debattartikeln.
För övrigt anser jag att debattartikeln var föga genomtänkt och endast skadar Humanisterna så jag försvarar den inte, men alla dessa pungsparkar mot Humanisterna är retoriskt och intellektuellt ohederliga så dem försvarar jag mig mot.
Skrivet av Fredrik Bendz — 22-May-2007 @ 23:23
Patrik P,
Som tentasvar i juridik var ditt svar tämligen dåligt. Som ett inlägg i debatten var det mer underhållande.
Man kan med välvillighet du tycks sakna förstå “Religionsfrihetslagen” såsom en lag som stadgar religionsfrihet, alltså vad som stadgas i 2 kapitlet. Du behöver alltså inte gå omvägen via Europakonventionen (som gäller som svensk lag).
Du skriver, i en något raljant ton: “Om författaren nu har missat alla tillgängliga och formulerade definitioner av religion och trossamfund så kanske det kan öppna för insikten om det är dags att läsa på litegrann.”
Såvitt jag känner till finns det ingen klar definition av begreppet “religion” i vare sig svensk lagstiftning eller i internationella konventioner (se härom Gunner, Göran, Mänskliga rättigheter, s 123).
Du tycks veta vad “religion” är för något, och jag ber dig därför förklara detta för auditoriet så att även andra må bli underkunniga om dina visdomar i ärendet.
Mvh
Anders
Skrivet av Anders Ekman — 26-May-2007 @ 12:19
Anders: Jo, jag vet. Mina juridiska kunskaper är skrattretande dåliga och jag kan inte navigera bland juridikens kobbar och skär på ett särskilt bra sätt. Så det skulle nog blivit ett IG om det var tentadags. Men jag gjorde ett försök - om än taffat och undermåligt - att från min obefintliga kunskap reda ut några små funderingar.
Jag uttryckte mig möjligen alltför raljant, jag ser det nu. Se och kritisera det gärna. Raljera gärna över min okunskap. Skratta gärna men bjud på motsvarande insikt om den egna kunskapens brist vad det gäller den teologiska tankevärldens sjökort.
Se också den egna stenen i glashuset: “jag ber dig därför förklara detta för auditoriet så att även andra må bli underkunniga om dina visdomar i ärendet”. Raljant så det förslår. Men det kan jag ta - svinhugg går ju igen och det var mig väl förtjänt.
När det gäller religion i juridisk mening så kan du det nog bättre än jag. Så vad lagstiftning och konventioner har att säga om saken kan du berätta bättre än jag. Vad det gäller religion i teologisk, existensiell, mänsklig eller akademisk mening får jag nog hänvisa dig vidare. Om du är verkligt intresserad föreslår jag att du kontaktar närmaste kyrkliga församling, moské eller synagoga. De teologiska fakulteterna på våra universitet har ett brett utbud av bra akademiska kurser förstås. Men viktigast - om du är verkligt intresserad av vad religion kan vara - är förstås att utforska ditt eget inre och andliga liv i dialog med andra människor.
Men, något säger mig att de alternativen inte är aktuella. Religion tycks per definition vara “felaktiga, vansinninga, motsägelsefulla, icke-vetenskapliga, icke-belagda påståenden” för dig. Som sådan saknar religionen förstås relevans, tillsammans med allt jag eller någon annan har att säga om saken. Så, om du är verkligt intresserad av de olika aspekterna på vad religion är och kan vara - återkom gärna. Tills dess får saken bero.
Skrivet av PatrikP — 27-May-2007 @ 18:55
Patrik P,
Ja, då hade du kunna säga att juridik inte var ditt område redan i första inlägget. Och inte behövt lägga ner så fasligt med energi på hur man ska tolka religion och religionsfrihet juridiskt i så fall.
Det viktiga för att förstå begreppet “religion” var just den juridiska definitionen nu. Som jag skrev tidigare så finns ingen tydlig definition vare sig i Sverige eller i internationella konventioner.
Därför uppstår särskilda problem, oavsett man har en teologisk eller vetenskaplig syn på gudar.
Och nej, men religion innefattar mycket som vi också skulle se som “galet” ifall det sades av en psykpatient: Som typ att tro att människor uppväcks från de döda, jungfrufödsel, att någon har gått på vatten m.m.
Med mitt inlägg (som du hänvisar till) menar jag helt enkelt att man borde göra alla tankar och utövandet av desamma - oavsett de kallas religion eller inte - grundlagsskyddade.
Då börjar du förstå den filosofiska problematiken… den är intressant.
Mvh
Anders
Skrivet av Anders Ekman — 27-May-2007 @ 19:49
PatrikP skrev:
“Vad det gäller religion i teologisk, existensiell, mänsklig eller akademisk mening får jag nog hänvisa dig vidare.”
Friedrich Nietzsche skrev;
“Om en teolog säger något kan man utgå från att det är osant. Det är nästan en definition av lögnen.”
Skrivet av l_johan_k — 02-Jun-2007 @ 09:08
Johan: Du vet säkert att Nietzsche växte upp i en prästfamilj och att han var teologiskt utbildad. Han var t.ex. mycket kunnig i latin, grekiska och hebreiska (de bibliska texternas grundspråk för den som undrar). Han var således teologiskt mycket kunnig och hade ett teologiskt inifrånperspektiv i sin kritik. Han visste med andra vad han pratade om när han formulerade sin religionskritik - vilket är betydligt mer än vad man kan säga om dagens högljudda kristendomskritiker.
Att rycka ett enskilt citat ur Nietzsches samlade produktion ur sitt sammanhang med syfte att förlöjliga någon är ett bra exempel på ett ganska naivt förhållningssätt till Nietzsche och hans verk. Det rör sig ganska långt från Niezsches konstruktiva och mycket grundliga kritik av religion i allmänhet och kristendom i synnerhet. Han hade förstås betydligt mer att säga om teologi och teologer än vad det citat du valt vill påskina. Att kasta lösa Nietzsche-citat omkring sig leder i regel ingen särskild stans. Men, att det ska leda någonstans är väl heller inte ambitionen.
Skrivet av PatrikP — 04-Jun-2007 @ 16:26
Patrik P,
Du skriver: “Att rycka ett enskilt citat ur Nietzsches samlade produktion ur sitt sammanhang med syfte att förlöjliga någon är ett bra exempel på ett ganska naivt förhållningssätt till Nietzsche och hans verk.”
Vad skulle Johan ha sagt istället för att uppmärksamma hur du flyr undan diskussionen genom att säga att dagens kristendomskritiker är okunniga om religion?
Du gör det väldigt lätt för dig då tycker jag. Inte minst med tanke på att du inte känner till någonting alls om vad jag (eller andra religionskritiker) vet om kristendom och religion i allmänhet. På liknande sätt skulle jag eller andra kunna ha bemött dig: “Du är ju religiös, så du är inte intresserad av sanningen, därför diskvalificeras du från vidare diskussion.”
Så har jag emellertid valt att inte bemöta dig.
Du skriver (riktat till mig): “Så vad lagstiftning och konventioner har att säga om saken kan du berätta bättre än jag. Vad det gäller religion i teologisk, existensiell, mänsklig eller akademisk mening får jag nog hänvisa dig vidare. Om du är verkligt intresserad föreslår jag att du kontaktar närmaste kyrkliga församling, moské eller synagoga.”
Utan att du vet vem jag är och utan att du känner min historia så kan du uttala dig om att jag saknar kunskaper (eller “får hänvisas vidare”) vad gäller “religion i teologisk, existensiell, mänsklig eller akademisk mening”. Dessutom verkar du insinuera att jag skulle vara ointresserad av religion, vilket ju är märkligt med tanke på att jag diskuterar det rätt livligt i alla fall. Det brukar knappast vara ett uttryck för ointresse.
Det är för övrigt inga små anspråk du gör om min kunskapsgrund i jämförelse med din, så detta bör ju egentligen utvecklas.
Några frågor som bör ställas:
1. Hur vet du att jag saknar tillräckliga kunskaper om religion i “religiös mening”? Vad innebär det att ha tillräckliga kunskaper om religion i “religiös mening”?
2. Hur vet du att jag saknar tillräckliga kunskaper om religion i “existensiell mening”? Vad innebär det att ha tillräckliga kunskaper om religion i existensiell mening?
3. Hur vet du att jag saknar tillräckliga kunskaper om religion i “mänsklig mening”? Vad innebär det att ha tillräckliga kunskaper om religion i mänsklig mening?
4. Hur vet du att jag saknar tillräckliga kunskaper om religion i “akademisk mening”? Vad innebär det att ha tillräckliga kunskaper om religion i akademisk mening?
Mvh
Anders
Skrivet av Anders Ekman — 05-Jun-2007 @ 09:29
Patrik, ta inte allt så fruktansvärt allvarligt. Och snälla…
…bespar mig den nedlåtande attityden.
Skrivet av l_johan_k — 05-Jun-2007 @ 19:35
Johan: Ber om ursäkt om jag uttryckt mig så att du uppfattat det som nedvärderande. Det var i så fall inte min mening.
Anders: Din juridiska skolning hjälper dig att se att min naiva och okunniga hantering av juridiken ovan är just naiv och okunnig. Du gör en helt riktig värdering av min juridiska kunskapgrund i jämförelse med din. Så, som ditt eget exempel visar är det faktiskt möjligt att ha en välgrundad åsikt om en kritiker kan anses vara kunnig eller okunnig om området som kritiseras. Så förhåller det sig med alla olika områden inom vilka man kan bli skolad, det gäller även religionens och teologins område.
Men, det är förstås samtidigt viktigt och angeläget att kunnighet och okunnighet inte är begrepp som värdeladdas och/eller sätts i motsats till varandra. Oavsett skolning är vi alla kunniga och på samma gång okunniga i högre eller mindre grad, vilket område det än gäller. Att veta att man är okunnig inom ett specifikt område är kanske den viktigaste formen av kunnighet, först då har man utgångpunkten för att skaffa sig kunskap.
Detta om att t.ex. Johan drar in Nietszche i diskussionen på det sätt som han gör - vilket visar på en naiv (i ordet lexikala mening) okunnighet om Nietszche och hans religionsfilosofiska dekonstruktion av kristendomen.
Utan att vika ut Nietszche i alla oändlighet så dekonstruerade han kristendomens metafysiska anspråk ur ett inifrånperspektiv. Han stod mitt i kristendomens egna anspråk och kritiserade och dekonstruerade vad han såg. Detta till skillnad mot i stort sett alla dagens kristendomskritiker som med emfas hävdar sig stå helt och hållet utanför kristendomens anspråk och pekar finger - ofta med lösrykta Nietszchecitat - och säger “Gud är död”. Vad man visar då, förutom intellektuell ohederlighet, är två saker: Man har missförstått Nietszche och man är naivt okunnig om vad kristendomens anspråk går ut på. (Att använda Nietszche så är lite som om någon skulle sitta på en fotbollsmatch på Råsunda med en regelbok från svenska ishockeyförbundet och högljutt hävda att spelet på plan inte följer reglerna i boken.) Dessutom leder Nietszches dekonstruerande projekt till metaanspråkens omöjlighet - något som den vars idévärld bärs upp av t.ex. vetenskapens metaanspråk kanske skulle fundera på före en hänvisning till Nietszche.
Så till dina frågor. Vi känner ju inte varandra så jag vet förstås ingenting om dina personliga och privata erfarenheter och kunskaper. Vad som relateras till ovan är enkom vad som skrivits av dig, och det är ju inte mycket att gå på. Det är fullt möjligt mitt intryck är helt felaktigt och det är ju toppen i så fall. Men återigen - vad jag skrev om juridik, vilket inte var mycket, avslöjade min juridiska okunnighet…
När jag skrev “Vad det gäller religion i teologisk, existensiell, mänsklig eller akademisk mening får jag nog hänvisa dig vidare” så var det inte menat att vara vare sig undvikande eller nedvärderande. Du skrev “…jag ber dig därför förklara detta…” (med avseende på religion) och det blev mitt svar då frågan är alltför stor och komplex för att avhandlas i ett begränsat forum som detta. Dessutom leder frågan in på privata och personliga områden vilka behöver respekteras och därför inte vikas ut just här. Det var snarast menat som att ta dig och din fråga på allvar. Av liknande anledningar låter jag bli att just här försöka mig på att svara på de fyra uppspaltade frågorna. Men jag har dina fyra frågor med mig och filar på ett inlägg till min egen blogg.
Vänligen
/p
Skrivet av PatrikP — 11-Jun-2007 @ 11:22
Patrik, häng inte upp dig på Nietszche. Om ditt mål var att platta till mig så säger jag: Grattis! Du lyckades.
Att Nietszche-citatet skulle ge upphov till en så enorm analys var bortom min (ytterst lilla) fattningsförmåga…
Skrivet av l_johan_k — 11-Jun-2007 @ 14:46
Patrik,
Du skriver: “Vi känner ju inte varandra så jag vet förstås ingenting om dina personliga och privata erfarenheter och kunskaper.”
Jag tycker att det besvarar mina frågor, i alla fall vad du vet i förhållande till just mina kunskaper i frågan.
Mvh
Anders
Skrivet av Anders Ekman — 12-Jun-2007 @ 16:02
Dina artiklar och bloggar är vanligen vädigt intressant och dom ligger också vädigt nära mina värderingar. Religion är för mig ett luddigt begrepp för någon suspekt övre makt som enligt allt sunt förnuft inte existerar. Så varför ska man i huvud taget ha en lag för något som inte bevisligen existerar?
Lycka till med politiken! Du får en röst av mig… tror jag.
Mvh
Roger
Skrivet av Roger — 14-Jun-2007 @ 19:14
Jag håller med i det du skriver.
PS. Tack Sturmark för ytterligare en mycket bra artikel. Ha en bra sommar!
Skrivet av MBj — 16-Jun-2007 @ 11:54
Religionsfriheten säger att staten inte kan gå in och hindra människor från att utöva sin religion.
Religiösa använder religionsfirheten för att på någon sätt magiskt försöka skydda sig mot kritik.
“Din religion stödjer vål”
“Religionsfrihet”
Totalt non sequitur argument från religion
Skrivet av Moridin — 27-Jun-2007 @ 23:14
Patrik: Jag lär mig Nietszche, och du lär dig lagen…
Skrivet av l_johan_k — 19-Jul-2007 @ 09:34
Innebörden av ordet “religion” är “att sammanlänka” (med i detta fall ‘den högste” dvs det som brukar kallas Gud. Sanskritordet “yoga” har samma innebörd. Båda begreppen används i västvärlden ofta i helt fel betydelser. En livsåskådning och en religion är således inte samma sak. En livsåskådning är det sätt på vilket man har valt att betrakta och tolka tillvaron. Religion är en metod. Att tycka illa om fotbollsmatcher är ett synsätt. Att springa omkring på fotbollsplanen är en metod (för att få in bollen i mål).
Skrivet av Mikael Sjödin — 12-Aug-2007 @ 09:25
Läser Christer Sturmarks artikel en aning sent. Som utlandssvensk deltar jag alltför sällan i den svenska debatten. Förslaget är naturligtvis helt befängt, men föga förvanande. Vi kan vänta oss mer sadana förslag fran anti-religionssamfund i framtiden. Det vore fantastiskt om begavde människor som Herr Sturmark kunde ägna sin tid at ngt av värde. Men han är alltför stynackad är jag rädd. Jag tänker pa en passande fras: “Ever learning and never coming to a knowledge of the truth”
Skrivet av Bengt — 15-Feb-2008 @ 16:44