Den religiösa andligheten räcker inte
Ett spännade samtal om ekumenik pågår på SvD Brännpunkt. Nu senast undrar Christina Doctare vart de andliga ledarna tagit vägen. Men den religiösa andligheten räcker inte för den moderna människan. Vi får inte begränsa oss till att söka svaren i de religiösa lärorna och skrifterna. Jag delar helt och fullt Doctares oro över den tilltagande konsumismen. Vi riskerar en existensiell nöd i ett överflödssamhälle som bekräftar individer med konsumtion och överexponering i media och dokusåpor.
Problemet är att religionerna inte har svaret, utan snarare är en del av problemet. Vi lever i en tid då de som redan är religiösa alltmer söker sig mot dogmatik och religiös konservatism. Samtidigt lämnar allt fler Svenska kyrkan och allt fler ungdomar väljer bort kyrkans konfirmation. Behovet att reflektera över vår existens och etik ökar dock.
Efterfrågan på de humanistiska sommarlägren ökar markant, där ungdomar konfimerar sitt inträde i vuxenlivet genom att samtala och reflektera över moral och existensiella frågor utan religiösa inslag eller religiösa ledare. Det är en positiv utveckling. Som reflekterande människor i en globaliserad värld måste vi fundera över vår samexistens och vilka berikande synteser vi kan skapa i en mångkulturell tillvaro. Då räcker inte de religiösa svaren. Vi behöver en stabilare moralisk grund att stå på, än vad gamla religiösa skrifter eller olika människors tolkningar av en påstådd guds eller profets vilja har att erbjuda.
Sekulariseringen breder lyckligtvis ut sig och alltfler människor söker svaren på de existensiella frågorna i en förnuftsbaserad och livsbejakande naturlig världsbild, där människans rättigheter och eget ansvar står i centrum. Människan är alltings mått. Vår potential att göra gott och bygga en värld där fler människor kan leva ett fritt och lyckligt liv, förutsätter att vi tillvaratar våra förnuftsgåvor och vår vetenskap till fullo. Christina Doctare tycks mena att vi gjort oss själva till gudar. Det är fel. Det existerar inga gudar, vare sig mänskliga eller övermänskliga. Det är dags att överge den enkla lösningen.
Andlighet är ett begrepp som alltför ofta missbrukas till att syfta på något religiöst. Hänförelse inför konst och musik eller förundran inför natur och vetenskap är också uttryck för något andligt. För en sådan andlighet behövs inga övernaturliga väsen eller magiska krafter. Världen erbjuder så mycket mer än de religiösa doktriner som i alla tider har försökt förminska människan.
Vi har en del att lära av den engelska poeten Lord Byron, som sa: ”Jag tror inte på någon religion. Jag vill inte ha något att göra med odödlighet. Vi har det tillräckligt eländigt i detta liv, för att hålla på och spekulera om ett liv efter detta.”
I Sverige är vi sekulariserade och priviligierade. Men i stora delar av vår värld lider människor fortfarande helt i onödan. Därför har vi en skyldighet att använda vår frihet och vår röst för alla dem som fortfarande förtrycks av religiösa doktriner och vidskepelse i andra delar av världen. Istället för att efterlysa fler religiöst andliga ledare med tilltro till det övernaturliga, bör vi efterlysa ledare som ser människans eget ansvar och egen potential.
