Den religiösa andligheten räcker inte
Ett spännade samtal om ekumenik pågår på SvD Brännpunkt. Nu senast undrar Christina Doctare vart de andliga ledarna tagit vägen. Men den religiösa andligheten räcker inte för den moderna människan. Vi får inte begränsa oss till att söka svaren i de religiösa lärorna och skrifterna. Jag delar helt och fullt Doctares oro över den tilltagande konsumismen. Vi riskerar en existensiell nöd i ett överflödssamhälle som bekräftar individer med konsumtion och överexponering i media och dokusåpor.
Problemet är att religionerna inte har svaret, utan snarare är en del av problemet. Vi lever i en tid då de som redan är religiösa alltmer söker sig mot dogmatik och religiös konservatism. Samtidigt lämnar allt fler Svenska kyrkan och allt fler ungdomar väljer bort kyrkans konfirmation. Behovet att reflektera över vår existens och etik ökar dock.
Efterfrågan på de humanistiska sommarlägren ökar markant, där ungdomar konfimerar sitt inträde i vuxenlivet genom att samtala och reflektera över moral och existensiella frågor utan religiösa inslag eller religiösa ledare. Det är en positiv utveckling. Som reflekterande människor i en globaliserad värld måste vi fundera över vår samexistens och vilka berikande synteser vi kan skapa i en mångkulturell tillvaro. Då räcker inte de religiösa svaren. Vi behöver en stabilare moralisk grund att stå på, än vad gamla religiösa skrifter eller olika människors tolkningar av en påstådd guds eller profets vilja har att erbjuda.
Sekulariseringen breder lyckligtvis ut sig och alltfler människor söker svaren på de existensiella frågorna i en förnuftsbaserad och livsbejakande naturlig världsbild, där människans rättigheter och eget ansvar står i centrum. Människan är alltings mått. Vår potential att göra gott och bygga en värld där fler människor kan leva ett fritt och lyckligt liv, förutsätter att vi tillvaratar våra förnuftsgåvor och vår vetenskap till fullo. Christina Doctare tycks mena att vi gjort oss själva till gudar. Det är fel. Det existerar inga gudar, vare sig mänskliga eller övermänskliga. Det är dags att överge den enkla lösningen.
Andlighet är ett begrepp som alltför ofta missbrukas till att syfta på något religiöst. Hänförelse inför konst och musik eller förundran inför natur och vetenskap är också uttryck för något andligt. För en sådan andlighet behövs inga övernaturliga väsen eller magiska krafter. Världen erbjuder så mycket mer än de religiösa doktriner som i alla tider har försökt förminska människan.
Vi har en del att lära av den engelska poeten Lord Byron, som sa: ”Jag tror inte på någon religion. Jag vill inte ha något att göra med odödlighet. Vi har det tillräckligt eländigt i detta liv, för att hålla på och spekulera om ett liv efter detta.”
I Sverige är vi sekulariserade och priviligierade. Men i stora delar av vår värld lider människor fortfarande helt i onödan. Därför har vi en skyldighet att använda vår frihet och vår röst för alla dem som fortfarande förtrycks av religiösa doktriner och vidskepelse i andra delar av världen. Istället för att efterlysa fler religiöst andliga ledare med tilltro till det övernaturliga, bör vi efterlysa ledare som ser människans eget ansvar och egen potential.
Det är inte så enkelt som att religion inte behövs.
Alla människor är inte likadana:
http://enklabloggen.blogspot.com/2007/06/id-o-dawkins-gr-samma-fel.html
Skrivet av z — 04-Jun-2007 @ 10:35
Vad jag förstår har de humanistiska sommarlägren 75 deltagrplatser i sommar. Om nu intresset har ökat markant kan man ju undra hur det var innan… Nej, 75 ungdomar på läger är ingen större trend Sturis.
Skrivet av Pastor Astor — 14-Jun-2007 @ 11:13
Ahhh…”braintrusten” från TRO!!!! och tänk….
Skrivet av l_johan_k — 14-Jun-2007 @ 14:19
Christer - vill bara säga att om du någon gång känner att ditt eget förnuft inte räcker och dina egna krafter tar slut, så finns det en som redan nu älskar dig, Jesus.
Även om du inte tror på honom så tror han på dig.
Gud välsigne dig!
Skrivet av Marcus Hammarberg — 15-Jun-2007 @ 07:13
Den debatt som humanisterna för är viktig i dagens samhälle. Det är bara att se sig om i världen så förstår man vilket elände religionen för med sig. Tack Sturmark och ni andra humanister för ert arbete.
PS. Jag änmälde mig att gå med i humanisterna igår.
Skrivet av MBj — 16-Jun-2007 @ 11:22
“Även om du inte tror på honom så tror han på dig.”
P1. Kristna tror på Jesus.
P2. Jesus tror på Sturmark.
S3: Kristna tror på Sturmark.
Skrivet av l_johan_k — 19-Jun-2007 @ 17:00
l_johan_k
Tror du själv på Sturmark?
Skrivet av Z — 20-Jun-2007 @ 09:58
z, ta det inte bokstavligt…
Skrivet av l_johan_k — 20-Jun-2007 @ 17:35
Den religiösa driften borde väl kunna bevisas empiriskt även om den till dags dato uttryckts lite “barnsligt” genom massreligionerna. Den humanistiska dogmen är väl lika mycket dogm som den populistiskt religiösa; jag har rätt och alla andra har fel utan någon egentlig uppbackning. Vilka svar gällande syften har vetenskapen förutom mätvärden, rent teknologiska framsteg och avsevärda mängder lätt “vidskepliga” teoribildningar?
Angående begreppsbestämning så bör väl humanism inbegripa allt som kan föra människan framåt och uppåt, vilket även borde kunna inkludera andlighet i en något mer utvecklad form än i dag.
Bara för att man ser, iofs uppenbara, motsägelser och “fel” i en rörelse behöver väl inte ursprunget till den vara helt förfelat?. De så kallade stora inom en mängd olika områden har ganska ofta stått med ett ben i varje hage, låt vara mer eller mindre explicit; Dante, Shakespeare, Bacon, Platon, Newton, Einstein, DaVinci, Beethoven, Bach, Leibniz, Goethe, Aristoteles osv, osv.
En vetenskaplig men öppen attityd till det som orsakar dragningen till religion är kanske det som behövs?
vänligen
Tom
Skrivet av tom berggren — 06-Jul-2007 @ 08:46
Tja påre Christer
Läste här och blev lite sugen att fälla en liten kommentar- onödig kan tyckas - men kunde inte hålla min klåfingrighet i styr och då kände jag mig plötsligt mycket mänsklig och felbar. Mitt perspekt på mänsklig är just felbar och otillräcklig osv . Saklig osentimental perfektion utan tillskriven empati kan tyckas vara mer rationell och har säkert en större grad av funktionalitet men är då mindre mänsklig enl mitt tycke. På den rationelles skrivbord ser allt alltid så enkelt ut men i verkligheten är det så komplicerat. Det är därför våra politiker sällan når ut till ”vanligt” folk. De tycker kanske att de försöker bygga en välfärdsstat med tex vård, skola och omsorg men inser oftast inte att det rör sig så oerhört mycket mer under ytan. Människans lilla jordevandring kan innehålla så många olika skiftande behov, drömmar och önskningar om livet än du och jag kan föreställa oss. Samhällsbyggarnas vilja att hålla allt detta i schack och skapa ordning i en kaotisk värld kommer alltid att begränsa människans livsrum. Därför bygger man ofta ett alldeles för stelt regelverk omkring människor som tyvärr inte ger oss tillräckligt utrymme att vara människa.
Det går en data-boom genom världen (ja, ja det har pågått ett tag) och alla som inte behärskar den nya tekniken är – LOOSERS. Skriv upp det!
Jag har märkt att kanske just IT-människor i större grad än andra ofta använder sig av sin position inom sitt kunskapsområde för att i all hast bli profeter i alla möjliga sammanhang – ofta i syfte att göra sej en karriär genom att begränsa andra människors rörelsefrihet. Jag tror att de ofta möter tex icke data-kunniga i sin gärning och därav inför denna okunnighet växer i förakt mot – inte bara okunnigheten – utan också mot den okunnige. Jag misstänker att Christer Sturemark är en sådan krigare som älskar att strida för ett vinnande team oavsett vad striden gäller. Därför skulle vinsten i kampen mellan tro och vetande kunnat se ut att vara självklar att plocka ut i världens mest sekulariserade land. En riktig läggmatch där CS på en höjd svingar sitt svärd över en ödelagd liten by av massakrerade invånare bestående av kvinnor och barn. Vilka människans boningar han ödelägger är han alldeles för arrogant för att ha någon insikt om. (När kommer DET on-line-spelet?)
Hur kommer då detta sig, varför uppvisar CS en sådan perverterad okänslighet? Kan det bero på alltför ihärdigt påseende av vålds och porr-videos i unga år? Om detta vet vi inte mycket. Kanske våldsamma data-spel skulle kunna haft en sådan påverkan? Kanske var han den lilla mobbade data-nörden som nu tar HÄMD på flummet i samhället. Kanske ett trauma - en kyrklig tant visade brösten för honom på väg hem från skolan. Det får vi nog aldrig veta. Men att det har satt sina spår – det vet vi!
I mitt teoribyggande vill jag då hänvisa till mina inledande rader om människans felbarhet. Kanske Christer Sturemark en gång upptäckte att han har en hjärna och blev så förbluffad över detta att han fick hybris (”Ett annat ord för hybris är övermod och människan straffas när hon försöker göra sig till gudarnas jämlike” enl Wikipedia)
Detta kan ha varit vad bibeltrogna brukar beskriva som en klassisk ”damaskusupplevelse”. Detta förmodat berusade tillstånd kanske gav honom en upprymd apostolisk tro att han just han tillskrivits makten att istället för att ingiva tro och tillförsikt – istället då tvärtom TAGA TRON IFRÅN MÄNNISKORNA! I katekesen kunde man förr läsa – ”ni skall inga andra gudar hava jämte mig”. I Sturemarks katekes – ”ni skall inga gudar hava”. Jag tror dock att han gärna skulle vilja tillägga – ”jämte mig”- för att då syfta på sig själv – med tanke på den förbluffande hjärna han torde besitta.
Om man läser bibeln som fan själv kan det tyckas att Jesus va en religiös jävel – men då tar man fel kan jag säja. Han var den som vände sej mot allt religiöst hycklande. Vad CS tyvärr inte ännu har upptäckt är att det finns en hel fantastisk värld av mänsklig empati hos Jesus att upptäcka bakom denna gigantiska mur av religiositet som kyrkofäderna byggt under årtusendena. Vid den muren skulle jag ställa mej jämte CS och göra vad jag kan för att riva ner den. Men bakom en ytligt bekväm och förvrängd bild av den kristne som en religiös tokfan så finns ofta den andlighet som CS vill beskriva och som den kristne menar är en gudomlighet som vi själva ingår som en del av och som vi tillsammans kan utleva via tex konst och musik. Att inte tillskriva de kristna en sådan andlighet är att beröva dessa en sådan identitet. Jag vet inte om det är det CS vill göra – förringa och idiotförklara en folkgrupp? Vad gäller tex musiken som andligt utryck vill jag påminna om att många framstående musiker inom de flesta områden i musikvärlden kommer ur kyrkliga miljöer.
”Hänförelse inför konst och musik eller förundran inför natur och vetenskap är också uttryck för något andligt. För en sådan andlighet behövs inga övernaturliga väsen eller magiska krafter”
Visst är det så!
Lasse
sen vill ja bara påminna om att namnet Christer har sitt ursprung i namnet Kristus
…så om Christer nu inte kan få bort alla kristna så kan han i alla fall byta namn
Skrivet av Lasse — 09-Jul-2007 @ 00:25
Lasse
Din långa kommentar gav mig skrattkamp.Underhållning.
Men tänk på att man INTE VÄLJER sitt förnamn själv.
Visst kan en person alltid byta namn,
(som de första påvarna som hette Jupiter o så’nt, så det blev omvandlat till Linus I eller dylikt.)
För civila personer kan en annan faktor smyga sig in: Respekten för föräldrarna.
Skrivet av Z — 10-Jul-2007 @ 10:01
Överförtydligande:
Kanske hyser man en vördnad för dem som valt ens namn och uppfostrat en.
Skrivet av Z — 10-Jul-2007 @ 10:04
Tom, för förslag på en mer utvecklad andlighet, se Julian Huxleys bok “Religion utan uppenbarelse”. Där menar han bland annat att den utvecklade religionen inte behöver några dogmer eller absoluta föreställningar. “Det som är sant för vetenskapen är också sant för den utvecklade religionen.” (Fritt ur minnet). Istället för doktriner menade Huxley att man skulle ha utvecklingen som ledstjärna, och tron på absoluta sanningar (vare sig tron på en uppenbarad sanning eller en absolut moral) fråntar oss ansvaret för att utveckla sanningen och moralen.
Skrivet av Fredrik Bendz — 29-Jul-2007 @ 20:01