Humanisterna i Almedalen
Almedalen sjuder av aktivitet, som varje år vid denna tid. Politiska partier och andra intresseorganisationer fyller den offentliga debatten med allsköns innehåll.
I år var det debut för Humanisterna i Almedalen. Humanisten och EU-parlamentarikern Maria Carlshamre debatterade religionens roll i politiken, i ett seminarium arrangerat av tidningen Dagen och HUmanisterna arrangerade ett eget välbesökt seminarium på temat barn och religion, i vilket jag själv deltog.
Båda seminarierna präglades av respektfullhet för meningsmotståndarens åsikter, men jag blir ändå lite beklämd av förutfattade meningar och ibland viss intellektuell ohederlighet som Humanisterna bemöts med.
Det betraktas fortfarande som lite "finare" attvara kristen, än att vara muslim, hindu, buddhist, eller ateistisk humaist. De troende tycks alltförofta omfatta föreställningen att moral är likställt med religiös tro, att humanismen är historielös medan kristendomen har historia, att de troende har en värdegrund medan humanisterna saknar det etc.
Inget kunde väl vara mer fel. Dessa vanföreställningar och i retoriska ohederlighet fomulerades kanske tydligare än någon annanstans av kontraktsprosten Lars B Stenström seminariet med Maria Carlshamre.
Han säger till publiken, utan att blinka: "Antingen tror man på Gud, eller också så tror man bara på det som går att väga och mäta". HAn försöker alltså medvetet lura publiken att tro att det bara existerar dessa två alternativ. Kan det bli mera torftigt?
Kanske känner kontraktsprosten någon som verkligen bara tror på det som går att väga och mäta, jag gör det inte i alla fall. En sådan person lider snarare av grav filosofisk förvirring.
Om vi ska ha en bra debatt om religion och politik, tro och vetande i Sverige, då får nog prästerskapet och andra trosrepresentanter höja den intellektuella ribban och hederligheten några nivåer i mötet med Humanister.
