Dumheter i UNT
Miriam Nordfors skriver om Humanisterna i sin ledare i UNT (18/7) och tillskriver oss humanister åsikter som vi inte har och misstolkar grundligt vad vi sagt. Är det en medveten strategi när vi humanister ska bemötas, eller beror det enbart på okunskap? Sakliga argument vore bättre och framför allt hederligare!
De existentiella frågorna är i själva kärnan i humanismen, och Nordfors borde ta dem på större allvar än att förvandla dem till enkel matematik.
Nordfors tillhör en liten privilegierad elit, som själv borde ha förutsättningar att kunna avgöra vad som är ”kunskaps- och livsfientliga föreställningar”. Men kvinnan som stenas till döds i Iran, förnekas abort i Polen, förvägras det livräddande resultatet av stamcellsforsking i USA eller nekas att ingå äktenskap med sin samkönade partner i Sverige, hon har inte den förutsättningen.
Hon är offer för andras religiösa vanföreställningar, hon väljer inte själv. Vi humanister menar att människor som härleder sina värderingar från Bibeln eller Koranen inte har någon åsiktsimmunitet, utan bör tåla att få sina argument synade.
Nordfors sammanblandar begrepp som filosofisk materialism och vår tids konsumism, som i vardagsspråk ibland också kallas materialism. Dessa två begrepp har inget med varandra att göra, utöver ordens likhet. Samma sak gäller till exempel ordet ”fil”. Vi äter fil på morgonen och vi kör bil i en fil. Här vore lite intellektuell hederlighet på sin plats, man bör inte lura sina läsare.
Humanismen hyllar inte vetenskapen mer än varje reflekterande människa som tar penicillin mot bakterieinfektioner gör. Vetenskap är ingen trosfråga, utan en metod att empiriskt undersöka världen. Att jämföra vetenskap med religiösa föreställningar är naivt. När Nordfors raljerar om att ”studera atomens olika skal” glömmer hon att sådan vetenskap till exempel ger oss värme i husen och möjligheten att upptäcka misstänkt cancer. Den vetenskapsfobi som Nordfors ger uttryck för, brukar ofta vara märkligt frånvarande den dag sådan kunskap kommer till den egna undsättningen.
Nordfors skriver vidare att uppfattningen att gudar inte existerar är lika mycket en tro som uppfattningen att gudar existerar. Givetvis är hypoteserna trossatser i samma mening som ”jag tror att solen går upp i morgon” och ”jag tror att solen inte går upp i morgon”. Det är två trossatser, men de är kvalitativt mycket olika. Den första har stöd av omfattande evidens, medan den andra helt saknar evidens.
Ett annat exempel är evolutionsläran versus den kreationistiska läran (en i USA utbredd vanföreställning om att människan skapades för sextusen år sedan). Den första har stöd av omfattande evidens, medan den andra är fullkomligt gripen ur luften. När man likställer dessa hypoteser begår man ett övergrepp på mänskligt förnuft.
Ytterst handlar humanismen om hur vi ska organisera vårt samhälle. De gudstroende kan inte bevisa guds existens. Humanister kan inte bevisa att gud inte existerar. Härav följer rimligtvis att samhället måste organiseras så att det står fullständigt oberoende och neutralt inför dessa olika hypoteser om gud. Samhället måste således vara sekulärt.
Det är endast så vi människor kan leva tillsammans i en mångkulturell och global värld. Det är allt vi humanister önskar. Är det verkligen så skrämmande?
