Christer Sturmark

Oftedals ockultism ett tecken i tiden

En epidemi härjar sedan ganska länge bland stora grupper av forskare och debattörer, främst hos dem som säger sig arbeta i postmodern anda. Typiska symptom är att betona att det som är ”sant för dig” inte behöver vara ”sant för mig”, och att hänga på avståndstagande citationstecken kring ord som ”sanning”, ”fakta” och ”verklighet”. Och visst kan det förefalla sympatiskt och vidsynt att hävda att den västerländska naturvetenskapen inte kan göra anspråk på att ha ett mer giltigt perspektiv än exempelvis indiankulturernas skapelsemyter.

Hela synsättet innebär emellertid ett förnekande av existensen av en verklighet som är tillgänglig för vetenskapliga undersökningar. Varje påstående blir lika sant och lika falskt som varje annat, ett slags irrationalism som undergräver respekten för verklig kunskap och som röjer väg för allehanda kvacksalveri, pseudovetenskap och new age-trams.

Nästan parodiskt symptomatisk för tidsandan är en debattartikel av prästen Ma Oftedal i Expressen den 26/7, full av hyllningar till den nya tidens hokus pokus, inklusive prinsessan Märtha Louises färdigheter i healing och i att tala med änglar. Allt hänger samman i ett holistiskt världsallt, hävdar Oftedal, som också berättar att hon i sina böner tackar ”dom som gjorde morden och våldtäkterna, dom som tog på sig att bli pedofiler och landsförrädare. Om dom inte gjort det, hade jag kanske behövt vara den delen av helheten”.

Utan närmare förklaring påstår sig Oftedal ha stöd i kvantfysiken för sin perverterade holism, eller för ”det holografiska paradigmet” som hon också kallar det. Vi kan vara förvissade om att om hon ombads utveckla saken så skulle hon ändå inte kunna ge någon vettig förklaring. Och, vad värre är, hon skulle inte ens generas över detta, ty för den som förkastat rationalitet och förnuft spelar logiska och sammanhängande resonemang inte längre någon roll. Egentligen är det inte det faktum att Oftedal har dessa bisarra idéer som förskräcker oss – förvirrade vanföreställningar kommer givetvis alltid att förekomma bland oss människor.

Långt mer alarmerande är att hennes uppfattningar anses ha sådan status och sådan legitimitet att de bereds plats på debattsidan i en av Sveriges mest lästa tidningar. Dessvärre är det inte bara astrologi, astralprojektion, feng shui, homeopati, helbrägda-görelse och kändisprästers och förvirrade prinsessors ockulta svammel som följer med på irrationalismens tåg. På köpet får vi än värre saker, som historierevisionism, antisemitiska konspirationsteorier eller den amerikanska industrilobbyns förnekanden av sambanden mellan rökning och lungcancer. För att inse allvaret räcker det att betrakta två av världens mäktigaste ledare.

Å ena sidan George W. Bush, som när han drar i krig säger sig ha mandat från ett övernaturligt väsen. Å andra sidan Vladimir Putin, som för att stärka den ryska nationella självkänslan anser sig ha rätt att revidera historien och beordra att Sovjetunionens illdåd stryks ur läroböckerna. Men så långt som till de svenska universiteten har väl antiförnuftet ännu inte nått? Ack, om det vore så väl. Exemplen är många, men låt oss nöja oss med vad 14 svenska universitetsforskare i Dagens Nyheter den 14/12 2005 skriver till försvar för sociologiprofessorn Eva Lundgrens ifrågasatta forskning om rituella barnamord: ”Att tänka fritt – inte att tänka ‘rätt’ – måste vara forskarens främsta raison d’etre”.

Ett sådant lysande försvar för varje charlatan! Jaså, mina slutsatser stämmer inte med observerade data? Det gör alls ingenting, ty min uppgift är inte att tänka rätt – jag tänker fritt! Det är hög tid för tillnyktring. Mänskligheten står i det 21:a århundradet inför mycket stora utmaningar. Om vi kastar förnuftet överbord för att istället söka svaren i kaffesumpen, Tarot-korten eller de heliga skrifterna, så är oddsen för att vi skall lösa problemen inte goda. För att vi skall kunna bygga oss en bättre framtid behöver förnuftets och den riktiga vetenskapens ställning stärkas, på pseudovetenskapens och den postmoderna relativismens bekostnad. Rimligtvis börjar denna frontförskjutning i skolan, där gedigna ämneskunskaper (som ju i flumpedagogikens tidevarv alltmer trängts undan) behöver återfå sin centrala position.

Men missförstå oss inte: vi hävdar inte att vetenskapen kan ge svar på allt, eller att den alltid levererar korrekta hypoteser. Det behövs också en ständig diskussion om etik, om vad vi människor anser vara gott och ont, och om vad för slags värld och samhälle vi vill leva i. Denna diskussion mår emellertid bäst av så lite inblandning som möjligt av magi, andar, allsmäktiga gudar och annan vidskepelse.

Olle Häggström professor i matematisk statistik,

Chalmers Christer Sturmark ordförande i Förbundet Humanisterna

I söndags var jag inbjuden att tala på Pridefestivalens avslutning på stora scenen i Prideparken. Talet återfinns här i sin helhet:

Kära Pridedeltagare.

Jag är inte tolerant mot HBT-personer.

Nuförtiden är det populärt att vara ”tolerant”. Men jag vägrar att vara ”tolerant”.

Att tolerera något, betyder att man motvilligt accepterar något man inte gillar. Man låter bli att försöka förhindra det, då är man tolerant. Det duger inte.

Att vara Humanist innebär mycket mer än så. Att vara Humanist innebär att man säger JA till en fri och myndig människa som tar eget ansvar för sin kärlek, utan tron på religiösa regler och dömande gudar.

Att vara Humanist innebär att man inkluderar HBT som en självklarhet i samhället. Man tolererar inte bara, utan uppskattar, bejakar och respekterar alla människor som följer sin egen kärlek.

Alla vi som gör det är en naturlig och självklar del av samhällskroppen.

Ja, ni vet den där samhällskroppen som Åke Green ville cancer-operera. Därför säger humanismen JA till mänsklig moral och NEJ till religiös moral. Det är viktigare nu än någonsin.

Att säga detta är lätt. Men det räcker inte.

Den stora ödesfrågan i vår tid är konflikten mellan humanistisk och förnuftsbaserad etik, i motsats till religiösa och livsfientliga dogmer baserade på uppfattningar om Guds vilja. Och tyvärr går det just nu åt fel håll i världen:

I Moldavien förbjöds Pridefestivalen under några år med svepskälet att polisen inte kunde garantera deltagarnas säkerhet. Numera anser sig man inte behöva sådana bortförklaringar. Nu förbjuds den istället med hänsyn till landets kristna värderingar.

I Iran väntar just nu flera kvinnor på sina dödsdomar genom stening. I Sverige skriver rektorn för en muslimsk friskola i Järfälla på sin hemsida att ”vi skulle få ett samhälle med färre stölder om händerna höggs av tjuvarna, och ett samhälle med färre otrohetsbrott om vi tillämpade steningsstraff”. Grunden är religiösa lagar.

I Småland startar i höst en friskola för barn i den kristna domedagssekten ”Plymouthbröderna”. Där får de lära sig att homosexualitet är Satans verk och att kvinnor inte bör ha några uppfattningar om politik och samhällsfrågor.

I oktober förra året åkte 18-åriga Yasmina in på sjukhus i Nicaraguas huvudstad, Managua. Hon var gravid i femte månaden och hade hög feber och svåra smärtor i magen. Trots alla symtom som tydde på att hon skulle få missfall, ingrep inte läkarna, eftersom parlamentet några dagar tidigare hade röstat igenom ett totalt abortförbud. Några veckor senare dog hon, och efterlämnade en tvåårig son.

I Colombia har de kommit ”lite längre”. I år har det blivit tillåtet med abort i samband med incest eller våldtäkt. I våras blev en 13-årig flicka våldtagen av sin styvfar. Hennes moster skjutsade henne till sjukhuset för att för första gången kunna genomföra en legal abort. Katolska kyrkan svarade med att ur församlingen utesluta flickan, mostern och läkarna som genomförde aborten. Den enda som klarade sig från uteslutning var styvfadern som hade våldtagit flickan. Den kristna moralen har sagt sitt.

Stamcellsforskningen är vår tids största medicinska hopp. Celler tas från en tre dagar befruktad cellklump som består av ungefär hundrafemtio celler. Klumpen är lika stor som punkten i slutet av en mening i en vanlig bok. Det kan jämföras med en flughjärna som innehåller mer än hundratusen celler. Stamcellsforskningen lovar bot och lindring till vår tids mest fruktade sjukdomar: Alzheimer, Parkinson, ryggmärgsförlamningar eller förlamnings­sjukdomen ALS, som tog min egen pappas liv för ett år sedan. Denna forskning förbjuds i USA, och kristna politiker över hela Europa vill förbjuda det även här. Varför? Därför att de tror att Gud stoppar in själen i denna cellklump vid befruktningen.

I våras skrev några stolliga svenska politiker en debattartikel i Dagens Nyheter, där de hävdar att samkönade äktenskap är onaturliga och ett hot mot familjen. Resonemanget är lika fascinerande som korkat: Som om äktenskap var en begränsad resurs som vi måste konkurrera om! Jag som är straight får inte gifta mig med min älskade för att en bög kom och snodde den sista äktenskapslicensen! Tanken är förstås absurd. Absurd just för att det än en gång är religionen som spökar.

I veckan hörde vi rektorn på Andreasgymnasiet i Stockholm säga att de undervisar om att homosexualitet är synd! Vi snackar, Stockholm, Sverige, år 2007!

Humanismen är en reaktion mot dessa vansinniga religiösa dogmer. Kanske är det därför förbundet Humanisterna är Sveriges snabbast växande folkrörelse, ett slags Amnesty som kämpar för att återupprätta den myndiga människan, utan idéer om gudar som styr hennes liv. Humanismen är en försoning med en naturlig värld, utan krav på underkastelse under en förvirrad Gud.

Jag säger förvirrad Gud, för en Gud som blir upprörd över vem man älskar eller går till sängs med, och samtidigt inte bryr sig om att människor blir misshandlade och mördade för sin kärleks skull, eller att barn förlorar sina föräldrar i Tsunamivågor, det är sannerligen en förvirrad Gud.

En sådan Gud gör sig skyldig till grova felprioriteringar. En sådan Gud är närmast psykotisk i sin maktfullkomlighet, och knappast värd någon respekt.

Och varför ska HBT-personer hålla sig väl med kyrkan? Visst, kyrkan håller sakta på att förändras. Men över 700 präster har undertecknat en protestlista mot samkönade äktenskap. Vissa vägrar helt att välsigna samkönade par, andra är toleranta, de är beredda att välsigna samkönade par på kyrktrappan.

På kyrktrappan! Ungefär som den smutsiga strykarkatten som får lite mat på verandan, men in i det fina huset kommer den inte!

Det duger inte att kyrkan tolererar HBT-personer. Not good enough!

Därför uppmanar jag er: Lämna Svenska kyrkan i protest. Jag har gjort det för länge sedan. Det är inte värd respekt för sin tolerans. Vi Humanister kämpar för alla HBT-personers rätt att betraktas som en självklar och naturlig del av samhället. Liksom vi arbetar för alla människors rätt att befrias från maktutövning med hjälp av religiösa dogmer.

Humanismen försöker återge människan något av den värdighet och självaktning som de religiösa dogmerna och fördomarna har försökt ta ifrån oss.

Ibland får vi Humanister kritik här i Sverige. Våra kritiker säger att religionen bara är vackra ritualer, kultur, tradition. Resten behöver man väl inte bry sig om? En slags mysfaktor.

Sanningen är att vi svenskar tillhör en liten privilegierad elit, som har råd att betrakta religionen som en mysfaktor. Men en stor del av världens människor tvingas förhålla sig till religionen utifrån andra människors tvingande uppfattningar om Gud.

Över hela Europa, och i resten av världen, kränks människor i religionens namn hela tiden. Varje dag dör människor enbart baserat på andra människors uppfattning om Guds vilja. Den religiösa mysfaktorn bleknar snabbt i de sammanhangen.

Glöm inte att Pride – Stolthet, av religionen betraktas som en av de sju dödssynderna! Varför förtjänar sådana attityder vår respekt?

I Sverige bildar just nu några avhoppade kristdemokrater ett nytt Guds parti. Kristna fundamentalister som strider mot människovärdet och HBT-personers rätt att respekteras som jämställda medmänniskor.

Förnuftet har de lämnat bakom sig för länge sedan, i sitt frenetiska bläddrande i en tvåtusen år gammal skrift som inte borde tillmätas någon som helst relevans i ett modernt samhälle.

Till dem vill jag säga, eftersom budskapet nog inte får göras alltför komplicerat, att de istället borde läsa barnboken ”Folk och rövare i Kamomilla stad”.

Där säger överkonstapel Bastian allt de behöver veta: Lagen som gäller i Kamomilla stad lyder så här:

”Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, men i övrigt får man göra som man vill”

Berätta det för alla ni känner. Och älska varandra.

Tack!