Tal på Pridefestivalens avslutning
I söndags var jag inbjuden att tala på Pridefestivalens avslutning på stora scenen i Prideparken. Talet återfinns här i sin helhet:
Kära Pridedeltagare.
Jag är inte tolerant mot HBT-personer.
Nuförtiden är det populärt att vara ”tolerant”. Men jag vägrar att vara ”tolerant”.
Att tolerera något, betyder att man motvilligt accepterar något man inte gillar. Man låter bli att försöka förhindra det, då är man tolerant. Det duger inte.
Att vara Humanist innebär mycket mer än så. Att vara Humanist innebär att man säger JA till en fri och myndig människa som tar eget ansvar för sin kärlek, utan tron på religiösa regler och dömande gudar.
Att vara Humanist innebär att man inkluderar HBT som en självklarhet i samhället. Man tolererar inte bara, utan uppskattar, bejakar och respekterar alla människor som följer sin egen kärlek.
Alla vi som gör det är en naturlig och självklar del av samhällskroppen.
Ja, ni vet den där samhällskroppen som Åke Green ville cancer-operera. Därför säger humanismen JA till mänsklig moral och NEJ till religiös moral. Det är viktigare nu än någonsin.
Att säga detta är lätt. Men det räcker inte.
Den stora ödesfrågan i vår tid är konflikten mellan humanistisk och förnuftsbaserad etik, i motsats till religiösa och livsfientliga dogmer baserade på uppfattningar om Guds vilja. Och tyvärr går det just nu åt fel håll i världen:
I Moldavien förbjöds Pridefestivalen under några år med svepskälet att polisen inte kunde garantera deltagarnas säkerhet. Numera anser sig man inte behöva sådana bortförklaringar. Nu förbjuds den istället med hänsyn till landets kristna värderingar.
I Iran väntar just nu flera kvinnor på sina dödsdomar genom stening. I Sverige skriver rektorn för en muslimsk friskola i Järfälla på sin hemsida att ”vi skulle få ett samhälle med färre stölder om händerna höggs av tjuvarna, och ett samhälle med färre otrohetsbrott om vi tillämpade steningsstraff”. Grunden är religiösa lagar.
I Småland startar i höst en friskola för barn i den kristna domedagssekten ”Plymouthbröderna”. Där får de lära sig att homosexualitet är Satans verk och att kvinnor inte bör ha några uppfattningar om politik och samhällsfrågor.
I oktober förra året åkte 18-åriga Yasmina in på sjukhus i Nicaraguas huvudstad, Managua. Hon var gravid i femte månaden och hade hög feber och svåra smärtor i magen. Trots alla symtom som tydde på att hon skulle få missfall, ingrep inte läkarna, eftersom parlamentet några dagar tidigare hade röstat igenom ett totalt abortförbud. Några veckor senare dog hon, och efterlämnade en tvåårig son.
I Colombia har de kommit ”lite längre”. I år har det blivit tillåtet med abort i samband med incest eller våldtäkt. I våras blev en 13-årig flicka våldtagen av sin styvfar. Hennes moster skjutsade henne till sjukhuset för att för första gången kunna genomföra en legal abort. Katolska kyrkan svarade med att ur församlingen utesluta flickan, mostern och läkarna som genomförde aborten. Den enda som klarade sig från uteslutning var styvfadern som hade våldtagit flickan. Den kristna moralen har sagt sitt.
Stamcellsforskningen är vår tids största medicinska hopp. Celler tas från en tre dagar befruktad cellklump som består av ungefär hundrafemtio celler. Klumpen är lika stor som punkten i slutet av en mening i en vanlig bok. Det kan jämföras med en flughjärna som innehåller mer än hundratusen celler. Stamcellsforskningen lovar bot och lindring till vår tids mest fruktade sjukdomar: Alzheimer, Parkinson, ryggmärgsförlamningar eller förlamningssjukdomen ALS, som tog min egen pappas liv för ett år sedan. Denna forskning förbjuds i USA, och kristna politiker över hela Europa vill förbjuda det även här. Varför? Därför att de tror att Gud stoppar in själen i denna cellklump vid befruktningen.
I våras skrev några stolliga svenska politiker en debattartikel i Dagens Nyheter, där de hävdar att samkönade äktenskap är onaturliga och ett hot mot familjen. Resonemanget är lika fascinerande som korkat: Som om äktenskap var en begränsad resurs som vi måste konkurrera om! Jag som är straight får inte gifta mig med min älskade för att en bög kom och snodde den sista äktenskapslicensen! Tanken är förstås absurd. Absurd just för att det än en gång är religionen som spökar.
I veckan hörde vi rektorn på Andreasgymnasiet i Stockholm säga att de undervisar om att homosexualitet är synd! Vi snackar, Stockholm, Sverige, år 2007!
Humanismen är en reaktion mot dessa vansinniga religiösa dogmer. Kanske är det därför förbundet Humanisterna är Sveriges snabbast växande folkrörelse, ett slags Amnesty som kämpar för att återupprätta den myndiga människan, utan idéer om gudar som styr hennes liv. Humanismen är en försoning med en naturlig värld, utan krav på underkastelse under en förvirrad Gud.
Jag säger förvirrad Gud, för en Gud som blir upprörd över vem man älskar eller går till sängs med, och samtidigt inte bryr sig om att människor blir misshandlade och mördade för sin kärleks skull, eller att barn förlorar sina föräldrar i Tsunamivågor, det är sannerligen en förvirrad Gud.
En sådan Gud gör sig skyldig till grova felprioriteringar. En sådan Gud är närmast psykotisk i sin maktfullkomlighet, och knappast värd någon respekt.
Och varför ska HBT-personer hålla sig väl med kyrkan? Visst, kyrkan håller sakta på att förändras. Men över 700 präster har undertecknat en protestlista mot samkönade äktenskap. Vissa vägrar helt att välsigna samkönade par, andra är toleranta, de är beredda att välsigna samkönade par på kyrktrappan.
På kyrktrappan! Ungefär som den smutsiga strykarkatten som får lite mat på verandan, men in i det fina huset kommer den inte!
Det duger inte att kyrkan tolererar HBT-personer. Not good enough!
Därför uppmanar jag er: Lämna Svenska kyrkan i protest. Jag har gjort det för länge sedan. Det är inte värd respekt för sin tolerans. Vi Humanister kämpar för alla HBT-personers rätt att betraktas som en självklar och naturlig del av samhället. Liksom vi arbetar för alla människors rätt att befrias från maktutövning med hjälp av religiösa dogmer.
Humanismen försöker återge människan något av den värdighet och självaktning som de religiösa dogmerna och fördomarna har försökt ta ifrån oss.
Ibland får vi Humanister kritik här i Sverige. Våra kritiker säger att religionen bara är vackra ritualer, kultur, tradition. Resten behöver man väl inte bry sig om? En slags mysfaktor.
Sanningen är att vi svenskar tillhör en liten privilegierad elit, som har råd att betrakta religionen som en mysfaktor. Men en stor del av världens människor tvingas förhålla sig till religionen utifrån andra människors tvingande uppfattningar om Gud.
Över hela Europa, och i resten av världen, kränks människor i religionens namn hela tiden. Varje dag dör människor enbart baserat på andra människors uppfattning om Guds vilja. Den religiösa mysfaktorn bleknar snabbt i de sammanhangen.
Glöm inte att Pride – Stolthet, av religionen betraktas som en av de sju dödssynderna! Varför förtjänar sådana attityder vår respekt?
I Sverige bildar just nu några avhoppade kristdemokrater ett nytt Guds parti. Kristna fundamentalister som strider mot människovärdet och HBT-personers rätt att respekteras som jämställda medmänniskor.
Förnuftet har de lämnat bakom sig för länge sedan, i sitt frenetiska bläddrande i en tvåtusen år gammal skrift som inte borde tillmätas någon som helst relevans i ett modernt samhälle.
Till dem vill jag säga, eftersom budskapet nog inte får göras alltför komplicerat, att de istället borde läsa barnboken ”Folk och rövare i Kamomilla stad”.
Där säger överkonstapel Bastian allt de behöver veta: Lagen som gäller i Kamomilla stad lyder så här:
”Man ska inte plåga andra, man ska alltid bjuda till, men i övrigt får man göra som man vill”
Berätta det för alla ni känner. Och älska varandra.
Tack!
Funderingar kring ett förspillt tillfälle.
När jag hörde att Sturmark skulle hålla tal på Prideveckans sista dag väcktes en strimma av hopp. Äntligen skulle jag få ta del av ett retoriskt bländverk där de goda, konstruktiva och sant humanistiska värderingarna skulle få blomma ut i ett uppbyggande tal i ett gott sammanhang.
Istället blev det det här. Ett i allt väsentligt destruktivt tal - i meningen att det inte alls handlar om att bygga upp något utan bara handlar om att riva ner. Det som ska rivas ner är som bekant religionens inflytande i alla dess exemplifierade former. Det blev ett brandtal mot mycket men inte för något särskilt. Retoriken föll ihop i fjortonde meningen när talet kom fram till Åke Green, och återhämtade sig aldrig. Efter det blev det mest verbala sabelhugg mot väl valda exempel på religionens negativa inflytande. Det är synd att det blev så.
Jag menar nu inte att alla de förskräckliga exemplen på reaktionära och destruktiva sammanhang som talet tar upp på något sätt borde få fortsätta att finnas eller ska undandras kritik. Inte alls så, jag delar helt och fullt indignationen över all den destruktivitet som legitimeras med religiösa argument och håller med om att åtskilligt finns kvar att förändra.
Men det som är synd är att humanism i Sturmarks tappning - som det kom till uttryck i just det här talet - reduceras till att vara en anti-religion religion som uttrycker sig lika intolerant, fundamentalistiskt och onyanserat som de företeelser som (med rätta) kritiseras. Även om Sturmark uttryckligen vägrar att vara tolerant mot hbt-personer (för att sedan mycket välfångat formulera en annan och bättre hållning) så är det nog nödvändigt att kunna var tolerant mot den som man kanske inte förmår uppskatta, helt bejaka eller fullt respektera.
Därför att ett demokratiskt och öppet samhälle inte bara förväntar sig utan kräver tolerans mot de fenomen och företeelser som man själv inte gillar. Utan tolerans håller vårt gemensamma bygge inte ihop. Det är synd att bristen på tolerans mot religion fick sätta en så stor prägel på talet. Det är synd därför att religion är och förblir en komponent i våra samhällen, oavsett och trots Sturmarks strävan mot motsatsen. Och toleransen för varandras olika övertygelser är förutsättningen för det goda samtalet - som är den enda konstruktiva vägen att gå mot ett bättre samhälle.
Men avseende på kontexten kan man dessutom med fog fråga sig om den enda sakfråga som kom till uttryck hade egentlig relevans. Humanism i relation till hbt-frågor rymmer rimligen mer än en frenetisk religionskritik baserad på ett antal exempel - som den absoluta majoriteten i Sverige håller med om är förkastliga - eller? Var det verkligen det viktigaste som fanns att säga?
Det jag tycker är mest synd (att det blev så) är att allt det där goda, konstruktiva och uppbyggliga som säkerligen finns där någonstans - och som jag hoppades få en glimt av - gick förlorat i allt det där dåliga. I talet fick det “goda” och uppbyggliga inte plats bland allt det “onda” och destruktiva. Och det är verkligen synd (att det blev så).
Så, när man om tio år frågar sig varför Sturmarks variant av humanismen aldrig blev den där Sveriges snabbast växande folkrörelse som det talades om så finns här en del av en förklaring. Det kunde ha blivit konstruktivt, uppbyggligt och jättebra, men det blev ett förspillt tillfälle.
Det hela får mig att innerligt sakna Tage Danielsson, den störste svenske humanisten som tagit till ord och penna.
Skrivet av PatrikP — 07-Aug-2007 @ 10:12
Mycket bra tal, Christer. Kanske det basta jag last pa lange, fortsatt kampa, vi kommer att fa over fler pa var sida, det ar jag overtygad om.
Skrivet av Robert Andersson — 07-Aug-2007 @ 14:57
Tolernas behövs mot allt…utom intolerans…jag hör andhämtningar av intolerans i ditt tal…och det gör mig nästan mer rädd än vad Plymouthbrödernas virriga läror någonsin kan
Skrivet av Nemo — 08-Aug-2007 @ 10:03
Nemo, att Sturmarks ogillande av religion skrämmer dig mer än Plymouthbrödernas bisarra och omvärldsfientliga sekt säger ganska mycket om dina egna värderingar. Jag hoppas att du aldrig får en framträdande position i samhället (även om jag nog skulle tolerera det).
PatrikP, tråkigt att det upprör dig att alla inte tar i dina och dina gelikars vidskepelser med silkesvantar. Men så har det förstås alltid varit: religionen skola icke ifrågasättas!
Skrivet av Klark — 09-Aug-2007 @ 15:51
Klark: Jag är inte det minsta upprörd. Om du läser en gång så kanske du ser att det inte alls handlar om att “religionen skola icke ifrågasättas!” (Fånigt uttryck förresten.) Jag ifrågasätter den själv varje dag.
Tyckte mest att det var synd att det enda som kom till uttryck i talet var de sedvanliga och frenetiska anti-religiösa formuleringarna. Det som var synd med det var att talet än en gång gav intrycket av att det inte tycks finnas något annat idéstoff än just att man är emot religion och religionens inflytande - och inget mer.
Det är således inte själva motviljan mot religion jag har synpunkter på, var och en är berättigad till en egen övertygelse i det avseendet. Religionskritik är dessutom i grunden ett sundhetstecken med avseende på samhällets hälsa. Funderingen handlade mer om det tråkiga i att det tycks vara det enda som finns att säga - att religion är skräp och att religion ska motarbetas som den enda orsaken till all världens hemskheter och problem. Lite enögt och entonigt och i längden inte särskilt konstruktivt.
Nemo kan säkert försvara sig själv men det var inte ogillandet av religion han hade synpunkter på, utan på de uttryck för bristande tolerans mot oliktänkande (läs troende) människor som ändå är ganska tydliga i talet. Sturmark definierar själv tolerans med att “man motvilligt accepterar något man inte gillar” och ingen kan väl påstå att talet ger uttryck för ens en motvillig acceptans för religionens inflytande i samhället. Om man inte förmår att motvilligt acceptera det man själv inte tycker om så är man således inte tolerant utan - intolerant. Och intolerans är aldrig varken trevligt eller konstruktivt, oavsett åt vilket håll den går eller av vilka skäl.
Så ogilla och ifrågasätt religion så mycket du vill, kan och orkar (kalla det gärna för vidskepelse också om du känner för det) men acceptera - om än motvilligt - att min och andras religiösa övertygelse har lika stort existensberättigande som din.
Skrivet av PatrikP — 09-Aug-2007 @ 18:36
PatrikP: Var är den kristna kritiken av friskolor som t.ex. lär ut ID?
Skrivet av l_johan_k — 09-Aug-2007 @ 19:29
“att min och andras religiösa övertygelse har lika stort existensberättigande som din.”
Så man kan inte vara icke-religiös?
Skrivet av l_johan_k — 09-Aug-2007 @ 19:30
Johan: Du vet ju vad jag tycker om ID… Vad jag tycker om friskolor som lär ut ID istället för den evolutionära förklaringsmodellen för livets utveckling på vår planet ligger väl i linje med det. Om det tycker jag alltså inte. ID är i mina ögon i grund och botten ett dåligt försök att förena två beskrivningar av verkligheten som inte alls är konstituerade på kompatibelt vis. Det är lite som att försöka blanda olja med vatten.
Har inte hört om det finns någon samlad kristen kritik mot idén om ID och sådana skolor. Kanske dags att dra igång något själv? Vad jag tänker om religiösa friskolor i övrigt kan du läsa mer om här:
http://abobabopolitik.blogspot.com/2007/08/friskolor.html
Om man vill definiera sig själv som icke-religiös så har man väl all frihet att göra det. Men i någon mening är ett avståndstagande också ett ställningstagande, i vilket man sätter sig själv i relation till det man tar avstånd från. Även nihilismen kräver så att säga ett värderande ställningstagande, trots att nihilismen själv hävdar att inga värderingar finns. Men viktigast är väl att man finner sin egen position och formulerar definitionen av den så att man så långt det är möjligt är sann mot sig själv och samtidigt tolerant mot andra.
Skrivet av PatrikP — 09-Aug-2007 @ 22:01
Jo, jag vet vad du tycker om ID. Det jag menar är att det skulle “ta bättre” om kristna kritiserade ID/friskolor i stället för Humanisterna.
(Z gör ett försök på Credos-debattforum: http://www.credoakademin.nu/index.php/forums/viewthread/227/)
Jo, ett avståndstagande är också ett ställningstagande. Men är det en religion? Är ateismen en religion? Behövs det inte något “mera” för att en livsåskådning skall bli en religion?
Skrivet av l_johan_k — 10-Aug-2007 @ 14:24
Innebörden av ordet “religion” är “att sammanlänka” (med i detta fall ‘den högste” dvs det som brukar kallas Gud. Sanskritordet “yoga” har samma innebörd. Båda begreppen används i västvärlden ofta i helt fel betydelser. En livsåskådning och en religion är således inte samma sak. En livsåskådning är det sätt på vilket man har valt att betrakta och tolka tillvaron. Religion är en metod. Att tycka illa om fotbollsmatcher är ett synsätt. Att springa omkring på fotbollsplanen är en metod (för att få in bollen i mål).
Skrivet av Mikael Sjödin — 12-Aug-2007 @ 09:16
Håller med PatrikP
Saknar också TageD
Skrivet av Z — 13-Aug-2007 @ 12:22
Ateismen förnekar aldrig sina bakomliggande intentioner: Den Heliga Intoleransen!!! Tack kamrat Sturmark, hälsningar från Lenin, Stalin och Mao.
Skrivet av Lenin, Stalin och Mao — 15-Aug-2007 @ 20:57
Att vara icke-religiös är att inte vara religiös, utan dess motsats. Det är inget ställningstagande. Jag skulle tro att PatrikP inte har tagit ställning till t.ex Aboriginernas religion i Australien men ändå är han icke-aborigin-religiös.
Jag kan hålla med om att det var onödigt att använda talet till att angripa kristendomen i icke-HBT-frågor som t.ex stamcellsforskning. Det är knappast en fråga för Pride-festivalens deltagare. Men om Humanism och HBT finns inte så mycket att säga. För en Humanist är det självklart att HBT-personer ska ha samma rättigheter som oss straighta. Vad finns det mer att tillägga? Vilka frågor saknade du i talet PatrikP? Om du saknar lite konstruktiva tankar i Christers tal kan du kanske komma med lite konstruktiv kritik och nämna vilka frågor du hade velat se honom kommentera? Vi vet alla vad det var för mycket av, men vad saknades?
Skrivet av Fredrik Bendz — 16-Aug-2007 @ 15:35
Fredrik: “Men om Humanism och HBT finns inte så mycket att säga. För en Humanist är det självklart att HBT-personer ska ha samma rättigheter som oss straighta.” Och det var väl också ungefär vad Christer sade de första tretton meningarna av talet.
“Vad finns det mer att tillägga?” Det är väl det jag far efter - vad mer finns att tillägga? Annat än den entonigt återkommande (och i sammanhanget osakliga) frenetiska religionskritiken? Har Christer inget annat att lyfta fram och komma med?
Det blir ju lite lustigt när du ber mig om uppslag för idéer till vilka frågor Christers tal kunde ha tagit upp. Kunde han inte komma på dem själv? Eller i alla fall vaskat fram lite konstruktiva tankar i dialog med andra medlemmar i den organisation som han hävdar växer mer än någon annan i landet? Råder det sådan idétorka och idéfattigdom i de egna leden?
Rimligare vore väl om du gav mig några aningar om de frågor som i sammanhanget fanns att kommentera från Christers (och vad jag gissar åtminstone delvis ditt) perspektiv. Vad av allt, i organisationen formulerat, konstruktivt idéstoff saknade du? Något borde väl frågorna kring hbt ha diskuterats inom organisationen? Något borde man väl ha kommit fram till, förutom konsensus om talets första tretton meningar? Vad hade Christer annars på Pride att göra?
Skrivet av PatrikP — 17-Aug-2007 @ 10:41
Jag håller inte alls med dig, PatrikP, om att det var ett förspillt tillfälle. Tvärtom tycker jag att talet - i sin skrivna form, jag har inte hört det - är utmärkt. Om jag förstår dig rätt, är du huvudsakligen överens med Christer Sturmark i sak, men tycker att han bara kritiserar religiösa villfarelser och inte kommer med konstruktiva idéer om vad Humanisterna kan åstadkomma eller bör verka för. När man läser ditt välskrivna inlägg är det svårt att göra sig kvitt tanken att du showar off, om uttrycket tillåts, och kommer med kritik för kritikens skull och för att du är så bra på att leverera den. Du vet ju mycket väl att Sturmark inte påstår sig läsa upp något manifest för Humanisternas åsikter eller förklara vad de tror sig kunna åstadkomma utan är faktiskt i sin fulla rätt att berätta vad han anser vara avigsidorna med religionen. Och intoleransen som du kritiserar honom för är ju inte mot de enskilda individerna som utövar religionen utan mot de som i maktposition använder den för förtryck av människor eller som bromskloss mot god utveckling, t.ex. inom medicinen. Sådan intolerans är självklart berättigad.
Det goda inom humanismen som du efterlyser finns, PatrikP, det är bara att gå in på humanisterna.se och läsa. Om du sen kräver en företrädare av Tage Danielssons kaliber för att ta idéerna till dig kanske Humanisterna får försöka klara sig utan dig som som medlem.
Skrivet av Ola — 18-Aug-2007 @ 00:00
Ola: Jag håller med om att det inte finns någon anledning att vara tolerant mot de uppenbara exempel på destruktiva sammanhang som legitimeras med religiösa argument. All sådan kritik är berättigad.
Men, och det är ett stort men, i Christers tappning framstår de destruktiva sammanhangen som de enda sammanhangen där religion gör sig gällande. I Christers tal är kristna människors syn på hbt-relaterade frågor lika med Åke Greens och all religiös etik resulterar i stening av kvinnor. Den enögda bilden av religionens inverkan på människors enskilda och gemensamma liv som Christer återkommande målar upp är vid det här laget ganska tröttsam.
Till exempel säger Christer: “Humanismen försöker återge människan något av den värdighet och självaktning som de religiösa dogmerna och fördomarna har försökt ta ifrån oss.” Med det framställs religion (all religion får man förmoda) som dogmatisk (i ordets mest negativa mening får man förmoda) och endast fylld av fördomar. I kontrast till denna religionens förkrympande hållning ställs sedan den värdighet och självaktning som Christer själv säger sig stå för. Med en sådan, tämligen klumpig, retorik förstärks bara bilden av att det enda Christer egentligen vill få sagt är att religion är skräp och att han själv har mycket bättre saker att komma med. Min kritik går ut på att just dessa bättre saker som Christer har att komma med lyser med sin frånvaro - därför att Christer är fullt upptagen med att racka ner på det han inte tycker om.
När sexåringarna spelar fotboll börjar deras lagledare varje match med att påminna grabbarna om: “Nu hejar vi på våra egna men vi buar inte åt de andra.” Det tråkiga med just det här talet - och i stort sett varje annat offentligt framträdande från Christers eller någon annan från föreningen - är att det bara handlar om att bua åt det andra laget. Christer hejar aldrig på de egna utan buar bara åt de andra. Och hur konstruktivt blir det i längden?
“Du vet ju mycket väl att Sturmark inte påstår sig läsa upp något manifest för Humanisternas åsikter eller förklara vad de tror sig kunna åstadkomma utan är faktiskt i sin fulla rätt att berätta vad han anser vara avigsidorna med religionen.” Hur ska jag kunna veta det? Om någon är inbjuden till ett sammanhang i egenskap av att vara ordförande i en specifik förening så är det väl inte orimligt att förvänta sig att talet som hålls i någon mån speglar eller berör just den specifika föreningens förhållningssätt till det sammanhang man är inbjuden till? Eller är ordförandeskapet bara en fribiljett till tillfällen för Christer att torgföra sina egna lösa åsikter och funderingar om vad som just då faller honom in? Ordföranden har förstås all frihet att utforma sitt tal som han vill. Men om han står där i egenskap av att vara ordförande så vore det väl konstigt om talet saknar all förankring hos föreningens medlemmar i övrigt. Framför allt vore det väl konstigt om man i efterhand hävdar att talet egentligen inte har att göra med de åsikter man inom föreningen är överens om. Varför står han då där i egenskap av att vara just föreningens ordförande?
Jo, jag vet att det finns åtskilligt eget och klokt på hemsidan. Men varför kommer det egna och kloka aldrig till uttryck när Christer eller någon annan från föreningen tar till orda i det offentliga? Varför buar man bara åt de andra?
Skrivet av PatrikP — 18-Aug-2007 @ 13:16
Jodå jag har nog förstått att har man en åsikt så kan den bytas mot en annan. Hopplöst blir det när man ska bekämpa intolerans med intolerans och därigenom hoppas på att man kan få nya anhängare som är tillräckligt korkade för att inte fatta att man kanske bara riskerar att byta en föraktfull åsikt mot en annan lika föraktfull åsikt. CS vill plocka poäng på att det finns korkade troende människor som gör bort sig och det är sant – det gör det faktiskt. Det tycker vi är hemskt! Problemet är ju att CS faktiskt i sitt tal drar alla troende över en kam. I de exempel han plockar fram kan vi ju tro att alla troende är både elaka, korkade och livsfarliga. Om vi ser oss om så inser vi att sådana finns i alla olika samhällsgrupper även bland icke troende människor. Likadant är det också med HBT:are - de flesta är riktiga människor som förtjänar alla människors respekt. Detta till trots så finns det säkert en del skithögar även här.
Jag tror att det kan kännas kränkande för troende och icketroende HBT:are att lyssna till ett sånt sarkastiskt och hatiskt avslutningstal på en kärleksfestival. Om kärleken i sig har en helighet och okränkbarhet så har CS gjort sitt bästa för att kränka dess väsen. Det är lätt att förledas att tro att CS också glömt att två av vårt lands mest älskade riksbögar – Jonas Gardell och Mark Levengood - är troende kristna. Jag tror tex att troendes kamp att få vigas inom kyrkans väggar inte handlar om att ge prästerna smisk på fingrarna för en rigid och förstockad inställning utan jag gissar att man istället vill åt känslan av att känna sig välkomnad i Guds hus och bli välsignade av att ha en andlig hemvist.
CS har ännu en gång levererat ett fantastiskt erbjudande du inte visste att du kunde säga nej till – möjligheten att älska att hata.
CS … HBT:are är inte varken kärlekslösa eller dumma!!!
Skrivet av Lasse — 18-Aug-2007 @ 19:38
Kristna borde rensa i de egna leden, i stället för att gnälla på oss Humanister.
Skrivet av l_johan_k — 18-Aug-2007 @ 22:15
till Johan K
här gnälls både högt och lågt från alla sidor och kanter har jag märkt – dvs om du väljer att kalla disskussionen och kommentarerna på den här sidan för gnäll.
” Kristna borde rensa i de egna leden, i stället för att gnälla på oss Humanister.” En typ av retorik som vilseleder en och annan vilket jag kan förstå är syftet. Inte kan det väl vara så att humanisterna enbart kan vinna anhängare på att baktala kristna människor? I så fall är ert utgångsläge inget vidare – bättre kan ni väl?
Skrivet av Lasse — 19-Aug-2007 @ 11:39
Var är den kristna kritiken mot ID/friskolor?
Någon som har sett den?
Skrivet av l_johan_k — 19-Aug-2007 @ 17:57
jAG HÅLLER MED FÖRSTA: för mycket emot.
Jag tror människovärdet är i fara.
Då ska man ju inte vara tolerant. Vilket annat värde är viktigare?
Skrivet av BJÖRN BRINK — 21-Aug-2007 @ 13:33
Ok då Johan_K, jag är kristen och fördömer ID-friskolan - den verkar ju lika intolerant som… ja, du ungefär! Själv e ja jävligt tolerant och det är jag så inihelvete stolt över. Stolthet är ju en dödssynd så då tror jag kanske att jag måste överge min kristna tro och ansluta mig till humanisterna där en vid och öppen tolerans gentemot alla ideer och filosofier och trosinriktningar råder. Halleluja - Amen!!!
Skrivet av Balle — 23-Aug-2007 @ 01:50
På vilket sätt är jag intolerant?
Skrivet av l_johan_k — 25-Aug-2007 @ 09:23
(utan att ha läst hela den föregående, långa diskussionen)
På http://www.allotetraploid.se/ skriver författaren att vi i Sverige har kunnat lösgöra oss från frågor som om huruvida homosexualitet är etiskt eller ej, och istället har ett debattklimat som handlar om i vilken mån vi bör vara toleranta mot religiösa företeelser, exempelvis kristna/muslimska friskolor eller för den delen pastor Åke Green.
Även Sturmark säger i sitt tal att vi i Sverige har lyxen att kunna se religion som “en mysfaktor”.
Det är lätt att uppröras över religionens verkningar i exempelvis Mellanöstern och USA. Men här i Sverige har vi trots allt ett läge där religionen befinner sig i minoritet. Det får mig att ställa frågan; vad blir Humanisternas syfte i Sverige, förutom att bända loss de sista av religionens klor i den gemensamma (=sekulariserade) delen av vårt samhälle, exempelvis skolor, sjukvård och lagstiftning? Det är ju något som för alltid kommer att uppfattas som religiös intolerans, och så må det vara. Men ska vi enbart vara en motreaktion till det religiösa eller ska vi fylla och promota humanismen med egna värden?
(detta är inte ens retoriska frågor, det är min uppriktiga undran om Humanisterna enbart bör stå och verka för icke-tro eller om det finns utrymme för någon form av humanistiskt livsbejakande aktiviteter, vad nu det må vara)
Skrivet av Anna Bjurström — 29-Aug-2007 @ 20:48
Okey, du tror inte på Guds existens? Ändå ska du disktutera det… Det handlar inte om Islam, Hinduismen,Buddhismen eller en annan religion, nej, det handlar bara om Kristendomen? Varför? Det jag inte förstår är hur du BLEV TILL om ingen fick skapa dig, mycket märkligt! Du har förstås aldrig heller läst bibeln? Människan fick sin fria vilja förstår du, att välja mellan gott och ont. Människan valde att göra det onda, DÄRFÖR kom det onda in i världen. Det är VI som låtit ondskan överta jorden. Bara för att någon dör betyder det inte att det onda har vunnit…
En människa kan inte få uppleva Gud om han inte själv låter Gud verka i en. Man måste tro och vilja för att Gud ska kunna verka, Gud tvingar ingen.
Forska bibeln nogrannare..
Skrivet av Anonym — 05-Sep-2007 @ 19:29
En dömande Gud? Va? NEJ! Det är inte min Gud du talar om, det måste vara en egen. Mer..påhittad. Gud är inte en dömande Gud, det är människan som dömer. Gud är där för att hjälpa oss med våra fel och brister, för att vi ska må bättre. Är Gud emot homosexuella? Va? Eh.. okey? Vem talar du om? Gud är emot HOMOSEXUALITET! DET är skillnad! Han älskar alla människor lika mycket, vem det än är. Men att onda saker händer människan, beror på den väg människan går, sin egen! Gud skapade man och kvinna till att leva tillsammans som man och hustru, inte man och man, eller hustru och hustru. Han är emot DET, homosexualitet, inte emot DEN, homosexuella. Försök se skillnaden. Må den Gud du inte tror på välsigna dig och hjälpa dig!
Skrivet av Anonym — 05-Sep-2007 @ 19:37
Okej, Christer Sturemark, du tror inte på Guds existens. Men då vill jag ha riktigt vettiga svar på några frågor:
1. Hur blev du till?
2. Hur skulle en slump kunna skapa flera planeter, en hel atmosfär fylld av stjärnor och ting?
3. Hur kommer det sig att kroppens organ fungerar som de gör?
4. Hur kommer det sig att ”Oj, en smäll och allt blir till” placerar solen precis på millimetern så att den inte ska skada människorna på jorden?
( Hade solen vart en meter närmre jorden hade det var för varmt och vi hade inte klarat av det. Hade solen vart en meter längre bort från jorden hade vi inte heller överlevt. Nu händer det olyckor p.g.a. solens starka strålningar, Guds fel? Det var väl inte han som uppfann avgaser till att förstöra ozonlagret? Gissa VARFÖR Gud skapade ozonlagret)
5. Hur kommer det sig att du strider så MOT kristendomen om du är så övertygad om att den Gud vi tror på inte finns?
6. Hur har människor kunnat på djupet uppleva Gud om han inte finns?
7. Hur kan det stå saker i bibeln (som är över 2000 år gammal) som ska komma (t.ex. att det ska komma ett märke, ett chip, som man ska använda att betala med och som ska sitta i antingen ena armen eller i pannan.) och som nu har börjat komma allt mer och mer (Chipet testas i U.S.A.) om inte Gud finns och vet allt?
8. Har du läst och studerat bibeln?
9. Vad fick dig att börja skriva om att Gud inte existerar?
Nu vill jag ha riktigt vettiga svar ifrån dig! ☺
Vill bara säga det att det är ett mirakel hur du kan LEVA utan att vara skapad av något större än människan, snyft! ☺
Skrivet av Anonym — 05-Sep-2007 @ 20:02
Christer, jag tyckte detta var grymt starkt och tycker det är synd att inte ha varit på plats och hört det! Otroligt viktiga poänger om vad som görs i religionens namn, och viktigt att ta upp detta med att stoltheten är en synd! Själv lämnade jag också religionen för flera år sedan, och det var hbt-grejjen som fick bägaren att rinna över för mig!
Skrivet av MIkaela Mars Robsahm — 07-Sep-2007 @ 15:04
Talet verkar mer gå ut på att baktala religion som vanligt.
Skrivet av Dan — 11-Sep-2007 @ 02:17
Christer,
visst begår kristenheten många synder gentemot hbt-personer - det ska absolut inte förnekas.
Men varför stå på Pride och plädera för att folk ska lämna Svenska kyrkan, som är en av de mest hbt-vänliga kyrkorna i världen?
http://karinlangstromvinge.blogspot.com/2007/03/mitt-invigningstal-rfsls-kongress-2007.html
Skrivet av Karin Långström Vinge — 19-Sep-2007 @ 14:04
Ett bra tal.. visst, men även om jag nästan helt håller med dig så känns humanismen fel framställd och talet krymps ned till någon slags värvningskampanj. Missförstå mig inte nu. Hela texten är mycket tänkvärd! Fast flera av exemplen på religioners fel beror på människornas tolkning av orden och inte på religionen i sig. Jag är själv agnostiker så det här är inget personligt försvar av religionen. Det är till stor del människan som är ond, och inte religionen–den är bara -fel- då den står för de saker du tar upp.
Skrivet av Oskar... — 23-Sep-2007 @ 19:53
Efter att hört dig i “vid dagens början” Skrev jag ner allt vad du sa. Har så laggt in det i min blogg. Sökt en mailadress till dig för jag glömde att fråga om jag fick andvända det. För övrigt skulle jag gärna få veta vad du tyckker om mina inlägg i katogorin “religion” i min blogg. Har du lust och tid att svara mig?
Vänliga hälsningar från en övertygad ateist!
Skrivet av Bengt Andersson — 25-Oct-2007 @ 12:50
Av alla människor jag läst berättelse av finns det ingen mera stackare än du , Christer Sturmark, som aktivt motarbetar Gud. Utan Honom har du ingenting av bestående värde att se fram emot i evigheten.Tag emot Hans kärlek och underordna dej tanken att Gud existerar (ingen har någonsin kunnat bevisa motsatsen) Tro på Honom och lägg ner alla dina tråkiga motargument.
Skrivet av Karin — 25-Oct-2007 @ 23:49
MEN LOGIKEN DÅ?
”Jag säger förvirrad Gud, för en Gud som blir upprörd över vem man älskar eller går till sängs med, och samtidigt inte bryr sig om att människor blir misshandlade och mördade för sin kärleks skull, eller att barn förlorar sina föräldrar i Tsunamivågor, det är sannerligen en förvirrad Gud.”
Går det här verkligen ihop? Vad har Christer Sturmark för bevis på påståendet att Gud ”inte bryr sig om att människor blir misshandlade och mördade för sin kärleks skull, eller att barn förlorar sina föräldrar i Tsunamivågor”? Vad har han fått påståendet ifrån? Skall man tolka det som att själva bevisen är att Gud inte gjorde något handgripligt ingripande? Betyder det i så fall att Christer har bevis på att Gud ingripit handgripligt när människor har sex på ”fel” sätt? I sådana fall sitter han ju på bevis att Gud finns, vad är då poängen med Humanisterna?
Fin retorik, men det skulle vara härligt med ett lite mindre förvirrande påstående om att Gud är förvirrad, eller är det en poäng i sig att vara förvirrad och är i så fall du Christer Sturmark Gud?
Skrivet av Tommy Axelsson — 08-Nov-2007 @ 23:24
Otroligt spännande tråd att följa. Förvånande att alla kritiker till Humanismen kom igång på slutet och blev “övertaliga”. Är det så att troende/kristna håller koll på vad CS gör på sin blogg?
Christer, jag följer dig också, med spänning. Samlar argument och retoriska vinklingar. Retoriken är fantastisk, och enligt den antika retorikens ursprung.
Om allt är sant eller inte är av underordnad betydelse. I retoriken handlar det om sannolikt. Och visst är det sannolikt att allt detta du berättar om vad som har hänt i religionens namn har hänt. Inte behöver du bevisa, som Tommy Axelsson skrev, för att talet ska nå fram. Uppenbarligen har du berört, vilket ett tal ska göra.
Framförallt har du återigen lyckats sätta Humanismen på kartan, vilket är nog så viktigt, och säkert ditt mål med deltagandet på Pride.
Lycka till framledes.
Skrivet av Lena A-son — 11-Nov-2007 @ 18:00
Nu tycker jag faktiskt synd om CS. “Om allt är sant eller inte är av underordnad betydelse.” Är du någon slags kristen undercover infiltratör inom humanisterna Lena A-son? Du måste vara ironisk?! Men såna vänner…
Skrivet av Tommy Axelsson — 21-Nov-2007 @ 12:31