Christer Sturmark

Oftedals ockultism ett tecken i tiden

En epidemi härjar sedan ganska länge bland stora grupper av forskare och debattörer, främst hos dem som säger sig arbeta i postmodern anda. Typiska symptom är att betona att det som är ”sant för dig” inte behöver vara ”sant för mig”, och att hänga på avståndstagande citationstecken kring ord som ”sanning”, ”fakta” och ”verklighet”. Och visst kan det förefalla sympatiskt och vidsynt att hävda att den västerländska naturvetenskapen inte kan göra anspråk på att ha ett mer giltigt perspektiv än exempelvis indiankulturernas skapelsemyter.

Hela synsättet innebär emellertid ett förnekande av existensen av en verklighet som är tillgänglig för vetenskapliga undersökningar. Varje påstående blir lika sant och lika falskt som varje annat, ett slags irrationalism som undergräver respekten för verklig kunskap och som röjer väg för allehanda kvacksalveri, pseudovetenskap och new age-trams.

Nästan parodiskt symptomatisk för tidsandan är en debattartikel av prästen Ma Oftedal i Expressen den 26/7, full av hyllningar till den nya tidens hokus pokus, inklusive prinsessan Märtha Louises färdigheter i healing och i att tala med änglar. Allt hänger samman i ett holistiskt världsallt, hävdar Oftedal, som också berättar att hon i sina böner tackar ”dom som gjorde morden och våldtäkterna, dom som tog på sig att bli pedofiler och landsförrädare. Om dom inte gjort det, hade jag kanske behövt vara den delen av helheten”.

Utan närmare förklaring påstår sig Oftedal ha stöd i kvantfysiken för sin perverterade holism, eller för ”det holografiska paradigmet” som hon också kallar det. Vi kan vara förvissade om att om hon ombads utveckla saken så skulle hon ändå inte kunna ge någon vettig förklaring. Och, vad värre är, hon skulle inte ens generas över detta, ty för den som förkastat rationalitet och förnuft spelar logiska och sammanhängande resonemang inte längre någon roll. Egentligen är det inte det faktum att Oftedal har dessa bisarra idéer som förskräcker oss – förvirrade vanföreställningar kommer givetvis alltid att förekomma bland oss människor.

Långt mer alarmerande är att hennes uppfattningar anses ha sådan status och sådan legitimitet att de bereds plats på debattsidan i en av Sveriges mest lästa tidningar. Dessvärre är det inte bara astrologi, astralprojektion, feng shui, homeopati, helbrägda-görelse och kändisprästers och förvirrade prinsessors ockulta svammel som följer med på irrationalismens tåg. På köpet får vi än värre saker, som historierevisionism, antisemitiska konspirationsteorier eller den amerikanska industrilobbyns förnekanden av sambanden mellan rökning och lungcancer. För att inse allvaret räcker det att betrakta två av världens mäktigaste ledare.

Å ena sidan George W. Bush, som när han drar i krig säger sig ha mandat från ett övernaturligt väsen. Å andra sidan Vladimir Putin, som för att stärka den ryska nationella självkänslan anser sig ha rätt att revidera historien och beordra att Sovjetunionens illdåd stryks ur läroböckerna. Men så långt som till de svenska universiteten har väl antiförnuftet ännu inte nått? Ack, om det vore så väl. Exemplen är många, men låt oss nöja oss med vad 14 svenska universitetsforskare i Dagens Nyheter den 14/12 2005 skriver till försvar för sociologiprofessorn Eva Lundgrens ifrågasatta forskning om rituella barnamord: ”Att tänka fritt – inte att tänka ‘rätt’ – måste vara forskarens främsta raison d’etre”.

Ett sådant lysande försvar för varje charlatan! Jaså, mina slutsatser stämmer inte med observerade data? Det gör alls ingenting, ty min uppgift är inte att tänka rätt – jag tänker fritt! Det är hög tid för tillnyktring. Mänskligheten står i det 21:a århundradet inför mycket stora utmaningar. Om vi kastar förnuftet överbord för att istället söka svaren i kaffesumpen, Tarot-korten eller de heliga skrifterna, så är oddsen för att vi skall lösa problemen inte goda. För att vi skall kunna bygga oss en bättre framtid behöver förnuftets och den riktiga vetenskapens ställning stärkas, på pseudovetenskapens och den postmoderna relativismens bekostnad. Rimligtvis börjar denna frontförskjutning i skolan, där gedigna ämneskunskaper (som ju i flumpedagogikens tidevarv alltmer trängts undan) behöver återfå sin centrala position.

Men missförstå oss inte: vi hävdar inte att vetenskapen kan ge svar på allt, eller att den alltid levererar korrekta hypoteser. Det behövs också en ständig diskussion om etik, om vad vi människor anser vara gott och ont, och om vad för slags värld och samhälle vi vill leva i. Denna diskussion mår emellertid bäst av så lite inblandning som möjligt av magi, andar, allsmäktiga gudar och annan vidskepelse.

Olle Häggström professor i matematisk statistik,

Chalmers Christer Sturmark ordförande i Förbundet Humanisterna