Globaliseringen och barnen
Världens utvecklingsländer kämpar hårt för att delta i den globala nätverksekonomin. Den vuxna, utbildade och globaliserade individen kan konkurrera, om inte på lika villkor så åtminstone jämnare villkor, än någonsin tidigare. Nätverken möjliggör kunskapsutbyte och tjänsteutbyte med ett minimun av kostnad och infrastruktur.
Men sett till barnens möjligheter är klyftan mellan de som har och de som inte har fortfarande gigantisk. Hundratals miljoner barn världen över saknar idag tillgång till rent vatten, mediciner och en rimlig form av utbildning. I Amerika investeras i genomsnitt 7500 dollar per år i varje elev. I utvecklingsländerna uppgår investeringen sällan till mer än 20 dollar per elev och år.
Kunskap, utbildning och upplysning är ett viktigt motgift i en värld av framväxande fundamentalism och vetenskapsförakt. Och det måste börja med barnen.
Professor Seymour Papert vid Massachusetts Institute of Technology (MIT) är en av grundarna bakom MIT Media Lab som forskar om interaktionen mellan människa och maskin. Professor Papert utvecklade redan på 60-talet olika former av IT-baserade pedagogiska verktyg för att stimulera och förstärka barns kunskapsutveckling. Hans bok ”Mindstorms: Children, Computers, and Powerful Ideas” från 1981 är en klassiker inom området.
Han kollega Alan Kay har arbetats vidare med hans idéer och arbetar idag med att utveckla programvaran Squeak, en sofistikerat pedagogiskt mjukvaruverktyg för barns och ungas lärande. Alan Kay är en av IT-historiens mest kreativa innovatörer. Han utvecklade det första helt objektorienterande språket Smalltalk, liksom medverkade i att utveckla det grafiska gränssnitt som sedan utgjorde grundkonceptet för Apples och Microsofts operativsystem. Alan Kay har bidragit till en lång rad revolutionerande innovationer inom persondatorindustrin. Han är helt enkelt en paradigmskiftare.
Under ledning av MIT Media Labs:s tidigare chef Nicholas Negroponte, omsätts nu Paperts och Kays idéer till verklighet. Nicholas Negroponte har startat välgörenhetsorganisationen OLPC (One Laptop Per Child, www.laptopgiving.org), vars mål är att göra datorkraft och Internet tillgänglig för världens alla barn. OLPC utvecklar en extremt billig bärbar dator med speciell pedagogisk programvara för barn.
Datorn med namnet ”XO” är redan i produktion och börjar nu skeppas i volym till flera omfattande testprojekt i olika länder. Prislappen är satt till under sjuhundra kronor. Den kommer till och med att kunna användas i områden där elektricitet saknas, och då drivas med solceller eller handvev (!). Bakom OLPC finns också företag som AMD, Brightstar, Chi Mei Corporation, eBay, Google, Intel, Marvell, News Corporation, Nortel, Quanta Computer, Red Hat och SES Astra med flera.
Uruguay placerade i oktober den första officiella ordern på 100.000 datorer till barn I åldrarna sex till tolv år. Ytterligare 300.000 datorer ska köpas in till 2009, för att garantera en dator till varje barn i landet. Andra länder som Libyen och Rwanda deltar i de olika testförsök och Italiens premiärminister Romano Prodi har garanterat 50.000 datorer till barn i Etiopien.
Detta kan bli den första riktiga manifestationen av det globala nätverkssamhället med fokus på barn. Kanske det kan ge ett hopp för framtiden. Kanske är det så att sammankopplade barn och ungdomar löper mindre risk att växa upp till att avsky ”den andre”. Då har vi vunnit mycket för framtiden.
Christer Sturmark


Håller helt med, det här är verkligen något fantastiskt. Mer sånt! “Ge inte den hungrande en fisk, ge honom ett fiskespö.” Utbildning och kunskap är verkligen hjälp till självhjälp. Det är en viss skillnad på Sverige före och efter att den allmänna folkskolan infördes 1842. Vad hade vi varit om det beslutet tagits hundra år senare, eller hundra år tidigare? Tänk om det här projektet kan hjälpa de här barnen att “hoppa över” något århundrande av utveckling. Vad skulle det innebära för deras länder? Vilka hjältar som gör IT tillgängligt för världens barn!
Skrivet av Tommy Axelsson — 24-Nov-2007 @ 13:09