Finns det några snälla dataspelare i Jul?
Vi går snart inför landning, julen är här. Al Gore-fansen ser en regnig jul framför sig: Miljöförstörelsen är förstås boven. Andra ser medias miljöfokusering som ytterligare ett exempel på vår längtan efter undergångsdramatik. Om sanningen tvista de lärde.
Men en sak är säker: Under många julgranar kommer det att ligga hårda, platta, ganska små paket i jul. Med namn som ”Crysis”, ”Hitman” och ”BioShock” eller ”Half Life 2 – The Orange box”. Datorspel med fantastisk grafik och realistiska ljudeffekter, som handlar om att döda.
Jag minns när jag besökte en datorklubb i Moskva. Året var 1992. Klubbens entusiastiska datafantaster hade utvecklat ett nätverksbaserat ”massive multiplayer game”, där de olika spelarena skapade egna öar på sina datorer, men också kunde besöka andras öar på andras datorer. Många år före World of Warcraft och Second Life.
Dataklubben i Moskva hade utvecklat ett spel där inget våld existerade överhuvudtaget. Entusiasmen över själva nätverkets möjligheter överskuggade allt annat, varför skulle man ta död på sina medspelare nu när man äntligen kunde möta dem virtuellt?
Dagens dataspel ser annorlunda ut. Många, men inte alla, handlar om att döda. Är det ett problem? Visst kan väl barn och ungdomar skilja på fantasi och verklighet? Det där snacket om att vi blir avtrubbande är väl bara gammal unken moralpanik?
Det är givetvis mycket svårt att leda i bevis att något samband existerar mellan våldsamma dataspel och våldsamma ungdomar. De okända variablerna i varje enskilt fall av ungdomsvåld är alldeles för många. Och även om vi mot förmodan lyckas etablera ett statistiskt samband, hur vet vi då att det existerar ett kausalsamband?
Alla har väl hört talas om det starka statistiska sambandet mellan barnafödande och antalet storkar i Skåne i mitten på 1800-talet. Det statistiska sambandet var tydligt. Men det fanns inget kausalsamband. Däremot ledde god skörd till fler barn, och fler storkar. Skörden var den okända faktorn.
Men frågan kvarstår: Blir vi avtrubbade av för mycket datavåld?
Ett annat angreppssätt är att närma sig frågan med ett tankeexperiment. Varför finns det i princip inga dataspel i handeln, som i går ut på att våldta så många kvinnor som möjligt? Därför att ämnet är i stort sett tabu bland dataspelstillverkare. De flesta seriösa dataspelsbutiker skulle vägra att ta in och sälja sådana spel. Föräldrar skulle bli upprörda och ropa på förbud. Inköpschefer skulle bojkotta dem.
Varför är det så? I den verkliga världen är straffet för våldtäkt betydligt mildare än straffet för mord. Våldtäkt är visserligen belagt med fängelsestraff, men den juridiska straffskalan anser att ett brott där man berövar en annan människa livet är värre. I våldtäkter överlever i regel offret. Man kan ifrågasätta denna straffskillnad, men så ser juridiken ut i vårt land.
Om vi hade ett moraliskt perspektiv på dataspel, så borde således våra reaktioner vara omvända: Våldtäktsspel är lättare att acceptera, men mordspel säger vi nej till. Men det känns inte rätt. Vad kan vi dra för lärdom av det?
Kanske är vi just avtrubbande när det gäller dödande, men ännu inte avtrubbande när det gäller våldtäkt. Kanske är vår reaktion på våldtäktsspel den naturligt sunda, och vår acceptans av mordspel osund?
Det finns anledning att fundera över sina egna känsloreaktioner. Och vilka dataspel vi köper i julklapp till våra barn.
Bra Christer, jag har verkligen väntat på en sådan reflektion! Frågan är verkligen jätteviktig och jag välkomnar den. Att ifrågasätta de våldsamma dataspelens utveckling kan tyckas vara gnäll från moraltanter och surgubbar som skriker efter censur men frågan är om vi inte måste göra ett försök att vända den utvecklingen för våra barns skull? Jag vill också skänka en tanke åt de stackare som sitter och producerar skiten hela dagarna. Kanske hela spelindustrin borde ta sig en funderare? Tyvärr så finns kanske inte så många fäder och mödrar att finna där?
Tänk om det kunde tillverkas spel där kärleken är vinnare, det vore jättefint tycker jag. Men spelindustrin vågar nog inte satsa på det i rädsla för att det inte skulle var kommersiellt gångbart.
Är det så världen ser ut? Är det så vi vill ha den?
Skrivet av Lasse — 28-Dec-2007 @ 03:35
Det finns väldigt få spel som går ut på att våldta för att det är ett tråkigt ämne. Alla barn har i alla tider lekt med vapen och krig…ära och hjältemod, “skörövare”, “vita och indianer” och militärlekar är vanliga ämnen i dagis och skolgårds leken. Dataspelsvåldet är bara en förlängning av träsvärdet din farfar gjorde åt din pappa och “kulsprutan” du själv gjorde i slöjden, när slöjdläraren tittade bort.
Skrivet av johan — 02-Jan-2008 @ 16:40
Alla filmer på TV handlar ju om att döda. Det finns knappt någon film där inte “skurken” framställs som psykopat - och ju sjukare “skurken” är, desto mer berättigat anser tittarna att det är av “hjälten” att kallblodigt avrätta “skurken”. Det säger en hel del om värderingarna i samhället.
Jag såg t.ex en Wallander-film under julhelgen som handlade om någon heroinlangare som etablerade sig i Sverige. Heroinlangaren var totalt likgiltig för andras människoliv. Dessutom hade langaren dödat mamman till Wallanders guddotter (om det var ett vådaskott eller kallblodigt mord framgick inte). På slutet mer eller mindre spränger Wallander langaren i luften. Skönt tycker Wallander. SVT sprider dålig moral tycker jag.
Skrivet av Fredrik Bendz — 04-Jan-2008 @ 23:26
Först och främst tror jag att “mördarspel” är populära beror till stor del på mänskliga instinkter. Jag tänker då på instinkten som i sitt ursprung var att hävda sig och skaffa en social rank. Hos mäniskor, som andra flock djur visar sig detta som strids och krigs lekar.
Jag tror också att detta och kombinerat med överlevnads inskinkten är vad som i dagens sammhälle, där vi inte längre behöver slåss för våran överlevnad, visar sig i form av “vinnar instinkten” och lockelsen för alla typer av tävlingar.
Här kommer vi i min mening till själva anledningen till att “mördarspel” är så populära idag. Det är en av de första spelchangrer som verkligen gav en möjlighet för utveckling av färdihet, och det blev där i genom intresannt att tävla i det.
Anledningen till att changern är så stor idag tror jag beror på att den etablerades tidigt. Anledningen till det ligger förmodligen dels i vår historia av krig och dels i framgången hos action filmer.
Att porrfilmer inte har gett upov till en motsvarande changer av våldtäktsspel förvånar mej inte även om det också finns porr baserade spel. Dessa vet jag inte var de säljs men jag förmodar att deras försäjning till största delen sker i porr butiker.
Jag har också väldigt svårt att föreställa mig hur man skulle utforma ett våldtäktsspel så att det ger platts för någon färdighets utveckling.
Jag själv ser inte dessa mördarspel som du kallar dem, som moraliskt nedbrytande eller avtrubbande. Så länge den som utsätts för dem inte är antingen för ung eller genom dålig psykisk hälsa motaglig för sådan påverkan. Mina förälldrar var väldigt bestämmda när det gällde att följa de rekomendationer som trycks på förpackningen och bestäms av statlig inpektion. Nu mer är jag ganska glad att de höll på den principen jag öskar bara att fler föräldrar gjorde samma sak.
Jag spelar spel som Bioshock, Half life och Counter strike. Det som gör dem inresanta för mig är antingen en fängslande story (Half life), utmaningen (alla tre), tävlandet (Counter strike) och i Bioshocks fall vissa filosofiska aspekter som på ett inresannt vävts in i spelet. Inget av dessa spel är dock något som jag skulle rekommendera för någon under deras respektive åldersgränser.
I min mening bör man inte klanka ner på de som spelar dessa spel eller på de som tillverkar dem. Är det någon man ska ge sig på är det i min mening de föräldrar som inte har förstånd nog att hålla sig till de åldersgränser som rekommenderas.
Skrivet av Max — 10-Jan-2008 @ 19:33