Christer Sturmark

Regeringen har fattat ett beslut som möjligen grundas på okunskap men som nog avslöjar något allvarligare, nämligen en inkonsekvens och irrationalitet i sättet att förhålla sig till människors livsåskådningar. I sämsta fall rör det sig om medveten diskriminering.
Bakgrunden är att det utgår statsbidrag till av regeringen godkända livsåskådningssamfund, i lagtexten omnämnda trossamfund. Denna distinktion är viktig, eftersom begreppet trossamfund inte bara omfattar teistiska samfund.

Regeringen har beslutat att det största livsåskådningssamfundet som företräder den humanistiska livsåskådningen i Sverige, Förbundet Humanisterna med över 5000 medlemmar, inte skall vara berättigat till bidrag. Humanisterna arbetar med grundläggande livsåskådningsfrågor utan inslag av teism.

Det bör i sammanhanget noteras att en klar majoritet av det svenska folket omfattar en icke-teistisk (ateistisk) livsåskådning.  Även Buddhismen är en icketeistisk livsåskådning, varken Humanismen eller Buddhismen accepterar idén om en gudomlig skapare.

Förbundet Humanisterna uppfyller alla praktiska krav vad gäller organisation, medlemsantal etc. för att vara berättigat till bidrag. På vilka grunder väljer då den svenska regeringen att i statsbidragshänseende diskriminera den livsåskådning som omfattar en majoritet av det svenska folket?

Regeringen anger lakoniskt att Humanisterna inte kan erhålla statsbidrag, enligt lagen om stöd till trossamfund, därför att Humanisterna inte är något trossamfund.

Här kan skönjas en inkonsekvens, kanske okunskap eller rentav en medveten önskan att diskriminera humanismen. Regeringen har nämligen i andra ärenden av samma art inte använt begreppet trossamfund på så sätt att Humanismen faller utanför vid en likformig tillämpning.

Uttrycket ”trossamfund” är definierat i lagen som ”en gemenskap för religiös verksamhet, i vilken det ingår att anordna gudstjänst”. Humanisterna arrangerar inga gudstjänster av lätt insedda skäl. Kan det vara så att detta avgör saken för regeringen?

Nej, regeringen har sedan några år tillbaka valt att inte inkludera kravet på gudstjänster för att göra ett samfund berättigat till detta statsbidrag. Sveriges Buddhistiska samarbetsråd ingår nämligen bland dem som erhåller statsbidrag. Så länge statsbidrag skall delas ut till livsåskådningssamfund är det utmärkt att Buddhisterna får del av sådana medel, oavsett att detta samfund inte håller gudstjänst. Någon gud existerar inte enligt Buddhisternas livsåskådning.

Till bilden hör också att uttrycket ”gudstjänst” måste tolkas i vid bemärkelse, så att även sammankomster i meditativt syfte inkluderas i definitionen (se t ex prop. 1997/98:116 s 20). Meditation (av lat. medita´tio  ‘eftertanke’, ‘reflektera över’) är en självklar del av Humanisternas verksamhet. Att regeringen skulle anse att Humanisterna inte ägnar sig åt reflekterande tankeverksamhet vid sina samman­komster håller vi för osannolikt.

Vilken roll spelar då begreppet ”religiös verksamhet” i lagtexten? Uttrycken ”religion” eller ”religiös” saknar entydig definition i vårt språkbruk. Ur ett sociologiskt perspektiv kan konstateras att det existerar flera olika definitioner.

En definition som sannolikt uppfattas som naturlig för många människor är tron på en eller flera gudar, och en moralkod som tros sanktionerad av ett sådant väsen. En sådan definition exkluderar givetvis Humanismen, liksom Buddhismen. Den definitionen har regeringen uppenbarligen inte valt, eftersom Buddhisterna erhåller statsbidrag.

En annan etablerad definition i den sociologiska diskursen utgår från ett system av metafysiska normer som besvarar vissa fundamentala frågor (se t ex Beardsley eller Inglehart). Dessa definitioner medger möjligheten men inte nödvändigheten av gudsbegrepp.

Då inkluderas givetvis såväl Buddhismen som Humanismen, som ju utgår från metafysiska världen som vikten av mänskliga rättigheter, jämställdhet, individens okränkbarhet etc.

Hur har då regeringen navigerat? När den refererar till ”religiös verksamhet” måste den rimligen också uppge vilken definition av begreppet ”religion” man stöder sig på. Vissa definitioner exkluderar humanism, liksom buddhism - andra definitioner inkluderar båda livsåskådningarna. Det måste stå klart att termen ”religion” inte kan användas för att placera humanism på ena sidan gränsen och buddhism på den andra.

Regeringen måste ompröva sitt beslut. Inte minst för att lösa upp den föreställning som allmänheten kan ha bibringats som en följd av regeringsbeslutet - att regeringen medvetet diskriminerat Sveriges mest utbredda livsåskådning.

Jan Rosén, Professor i civilrätt
Stockholms Universitet

Christer Sturmark
Ordförande Humanisterna