Ett nytt Amerika?
USA står inför ett dramatiskt presidentval som kan bli historiskt: landet kan få sin förste svarte ledare. Med valet i november avslutas också ett av historiens mest impopulära amerikanska presidentskap, präglat både av vetenskapsförakt och av en korsfararanda som gett oss européer en besk smak i munnen. Vilken roll kommer religionen att spela i Vita huset efter Bush?
Om Barack Obama vinner valet får Amerika sin minst religiösa president på mycket länge, trots att han gör allt för att framstå som troende i valkampanjen. Ett annat agerande skulle göra honom chanslös. Sådana är villkoren i dagens USA.
Även konkurrenten John McCain är sannolikt avsevärt mindre religiös än Bush. So far so good. Han har valt Alaska-guvernören Sarah Palin till vicepresident.
Visst vore det fantastiskt med en ung kvinna som framtida ledare för USA? Men kanske inte just Sarah Palin. Hon tillhör en sekteristisk församling fullt i klass med Livets Ord. Som kreationist föraktar hon den vetenskapliga metoden så starkt att hon vägrar acceptera världens samlade kunskap inom evolutionsbiologi. Hon förespråkar ett totalt abortförbud. Att hon är negativ till samkönade äktenskap förvånar ingen, men hon motsätter sig också likvärdiga sociala försäkringsförmåner för samkönade partners, jämfört med vad som gäller olikkönade.
Men en vicepresident märks väl inte så mycket?
Well, så är det i den bästa av världar. Enligt standardstatistik från Social Security Administration är risken större än 10 procent att McCain avlider av åldersskäl under sin första presidentperiod. Överlever han och blir omvald, är risken att Palin blir president nära 30 procent. USA får då en bokstavstrogen kristen ledare som dessutom saknar all erfarenhet av internationell politik. Föreställ er henne föra samtal med Irans president eller förhandla med ett kärnvapenland som Pakistan.
Man vill helst inte tänka tanken.
Storbritanniens förre premiärminister Tony Blair har konverterat till katolicismen. Därmed får vi förklaringen till att Blairadministrationen var så naivt okritisk till vågen av faith schools i Storbritannien. Många tror att nuvarande utrikesministern David Milliband blir landets näste premiärminister. Milliband har gjort ett ovanligt ställningstagande, då han tydligt deklarerat att han saknar religiös tro.
Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt lämnade Svenska kyrkan redan som ung, och blir det regeringsskifte i nästa val kommer åtminstone det postteologiska arvet att förvaltas av Mona Sahlin. Någon Gud finns av allt att döma inte i hennes verklighet.
Detta är bra och viktigt. Rent generellt bör världens demokratier undvika religiösa ledare. Skälen är egentligen ganska självklara:
En ledare som inte tror på övernaturliga krafter tror inte heller att han eller hon står i kontakt med en annan dimension som kan ge instruktioner till politiska beslut, i värsta fall krig.
En ledare som inte tror på övernaturliga krafter förhåller sig mer skeptisk till krav på särskilda förmåner från religiösa eller andra ideella grupper, till exempel när det gäller statsbidrag, tillträde till det offentliga rummet, rätt att bryta mot lagen av samvetsskäl och rätt att slippa kritik eller satir.
En ledare som inte tror på övernaturliga krafter är skeptisk till att minderåriga forceras till en förvriden och ovetenskaplig verklighetsuppfattning i sektstyrda skolor.
En ledare som inte tror på övernaturliga krafter har bokstavligen en mer jordnära syn på medborgarnas behov och intressen här och nu, i det jordeliv de har, utan några illusioner om kompensation efter döden.
Sverige är ett mycket privilegierat land på denna punkt. Men låt oss inte glömma att vi är en del av Europa, och en del av en global värld där Amerikas ledarskap påverkar oss mycket.
