Mats Odell bjöd på förstklassig underhållning i Ekots lördagsintervju den 15 november. Hans resonemang om civiläktenskapet var så förvirrat och inkonsekvent att han knappast själv kan ha förstått vad han menat.
I ena stunden talar han om ”civiläktenskap”, i nästa stund säger han att ateister minsann får bege sig till kyrkan om de ska ingå äktenskap, annars ingår de bara registrerat partnerskap. Mats Odell har nog inte riktigt insett att religionsfriheten också innebär frihet från religion.
Rent osant och vilseledande blir det när Odell hävdar att Humanisterna anslutit sig till kristdemokraternas förslag. Samma sak har också hävdats av andra ledande kristdemokrater, men det blir inte mer sant hur många gånger det än upprepas.
Förbundet Humanisterna föreslog redan i januari i sitt remissvar på äktenskapsutredningen, att civila äktenskap ska vara den enda giltiga juridiska formen i Sverige (se http://www.humanisterna.se/index.php?option=com_content&view=article&id=330:remissvar-i-enskapsutredningen&catid=35:pressmeddelanden&Itemid=77). Sådan är ordningen i en lång rad andra europeiska länder. Vårt system med kyrkor som juridiska vigselförrättare är en kvarleva från statskyrkotiden. Allt fler organisationer och samfund har hakat på vårt förslag, men somliga har försökt passa på att kidnappa begreppet ”äktenskap” i den processen.
Beklagar, det gick vi inte på. Något monopol på äktenskapsbegreppet blir det inte tal om för kyrkorna.
Det var också rörande att höra Mats Odells engagemang i mitt eget framtida bröllop. ”Sturmark kan göra si” och ”Sturmark kan gör så”, hette det, gärna tillsammans med Morgan Johansson.
Jag tycker mycket bra om Morgan Johansson, men vi planerar inte att gifta oss. I alla fall inte med varandra. Mats Odell tycks redan ha planerat hur jag ska förfara som icke-religiös ateist när det är dags för bröllop. Han tycker bland annat att ateister ska göra det i kyrkan.
Mats, så här ligger det till: När jag och min livskamrat Gunilla gifter oss kommer det inte att ske i kyrkan. Jag tror inte det förvånar särskilt många. Vi kommer använda oss av en civil officiant i en liten ceremoni utan religiösa övertoner eller löften inför några gudomliga väsen. När vi gifter oss, blir vigda, ingår äktenskap (välj den synonym du trivs med, eller varför inte alla tre?) så sker det utanför kyrkans domäner.
Enligt Mats Odell har vi inte ingått äktenskap då. Något som också skulle gälla de över hälften av alla svenskar som idag väljer att ingå civiläktenskap utan att blanda in den svenska kyrkan eller några andra religiösa samfund.
Jag vet inte vad vi egentligen gör då i Mats Odells ögon. Kanske lever vi fortfarande i synd?
Men Odell har en lösning för oss och alla icketroende svenskar: Vi ska ändå pallra oss iväg till kyrkan för att ingå äktenskap ”på riktigt”, inför Gud och den heliga anden. Ateister ska alltså böja sig inför den allsmäktige guden som de inte tror på .
Vips, där försvann religionsfriheten i det sekulära Sverige.
Endast 28 procent av alla svenskar skulle gå med i kyrkan om de fick möjlighet att ta ställning till medlemskapet i vuxen ålder, istället för att rekryteras som spädbarn.
För Humanisterna är det självklart att trossamfunden har rätt att värna sin teologi och sina dogmer, så länge de inte kränker andra människor. De samfund som så önskar får väl även fortsättningsvis få neka att hålla vigselceremonier för homosexuella, för personer från ett annat samfund såväl som för personer som avviker från vad just detta samfund kan acceptera: frånskilda, infertila, funktionshindrade, oomskurna, kvinnor som inte är oskulder m fl.
Vi humanister tycker inte om det, men religionerna är ju exkluderande till sin natur, så det får vi acceptera. Men just därför är det absolut oacceptabelt av staten att lägga myndighetsutövning, i detta fall vigselförrättning, i deras händer.
Uppskattar man inte samfundens exkluderande människosyn finns ett enkelt sätt att demonstrera det: Lämna samfundet eller kyrkan.
Christer Sturmark
