Christer Sturmark

På andra språk än svenska står ordet ”humanism” mer entydigt för en icke-religiös livsåskådning och livsfilosofi, än den mera mångtydiga betydelsen på svenska.

Se till exempel Oxford Dictionary, som definierar humanismen som: ”En livsåskådning och ett förhållningssätt med fokus på mänskliga, snarare än gudomliga eller övernaturliga, frågeställningar.”

Humanism kan på svenska också betyda andra saker. En Humanist kan till exempel vara den som har läst konst- eller litteraturhistoria på universitetet. Hersson trodde möjligen att han gick med i en kulturförening när han sökte sig till Humanisterna (vi sammanblandas tyvärr ofta med kulturföreningen ”Humanistiska förbundet”). Visserligen är många medlemmar i Humanisterna kulturintresserade, men vårt namn kommer från den internationella beteckningen på den Humanistiska livsåskådningen, alltså en icke-religiös och naturalistisk världssyn. Vi gör givetvis inte ensamt anspråk på begreppet ”humanism” och är väl medvetna om att det på svenska kan betyda flera saker, liksom många andra ord i det svenska språket gör. Men Hersson får nog finna sig i att vi använder ordet i den betydelse som vi och resten av världen gör.

Hersson tror också att Förbundet Humanisterna bara organiserar ateister som dessutom skulle vara ”religionshatare” för att använda Herssons eget uttryck. Att kalla Humanister för ”religionshatare” är ett otäckt uttryck för Herssons intolerans. När jag möter en kristen medmänniska utgår jag inte från att hon är ”buddhisthatare” bara för att hon inte delar buddhistens tro, eller vice versa. Här går Hersson över anständighetens gräns..

I Förbundet Humanisterna oss samlas förutom ateister (som alltså tror att gud inte existerar), agnostiker (som varken tror eller inte tror att gud existerar) liksom de många som faktiskt inte funderar över frågan om guds existens, utan helt enkelt anser att religion och politik skall hållas isär, alldeles oavsett vad som startade Big Bang eller möjliggjorde uppkomsten av liv i universum.

Jag möter dagligen människor som använder gudsbegreppet som metafor, för kärleken, för naturen, eller för det gudomligt vackra i konsten och musiken. För många är begreppet gud just en sådan språklig metafor, men Hersson tycks ha fastnat i den filosofiska frågan om Guds existens

Själv utbrister jag ofta ”Gud vad fint!” när jag hör eller ser något jag uppskattar. Men för mig liksom för många andra är detta begrepp något som vi människor skapat själva och som onekligen fyller en utmärkt plats som metafor. Jag tror varken att jag eller någon annan känner sig mindre välkommen hos förbundet Humanisterna, för att vi använder gudsbegreppet på det sättet.

Vidare citerar Hersson ur min bok ”Tro och Vetande 2.0” där jag skriver om ”världens naturlighet och principiella förklarbarhet”. Här har Hersson helt enkelt inte förstått vad jag talar om. Med ”naturlighet” syftar jag på att fenomen i grunden är naturliga. Ta till exempel frågan om fenomenet telepati (tankeläsning). Är detta ett existerande övernaturligt fenomen? Jag menar att antingen existerar telepati och då är det naturligt, eller så existerar det inte. Det är så vetenskapen arbetar. Vi kan göra experiment för att undersöka om telepati fungerar och får vi belägg för det (hittills har alla seriösa försök misslyckats) så kan vi dra slutsatsen ATT det fungerar, men inte HUR det fungerar. Det blir nästa nöt för vetenskapen att knäcka. Bara för att vi inte begriper något så är det inte övernaturligt. Det är bara oförklarat.

När jag skriver om ”principiell förklarbarhet” så menar jag att man bör vara mer ödmjuk än vad Hersson är i sitt omdöme om förklarbarhet.  Det finns oerhört mycket som är oåtkomligt för mänskligt förnuft idag. Men vi kan inte utesluta att det som är oförklarat idag också är oförklarat imorgon. Vi bör vara ödmjuka inför möjligheten att vi kommer att förstå mera av hur saker fungerar.

Vi kan aldrig veta om något kommer att uppdagas eller förklaras, men vi kan inte kategoriskt säga ”detta är principiellt oförklarbart” eller ”detta måste ha orsakats av ett övernaturligt väsen”. Då begränsar vi vår vetgirighet och i förlängningen vårt kunnande.

Hersson anmärker också på att några Humanister har uppmanat till att gå ur Svenska Kyrkan för att slippa betala kyrkoskatten. Jag tycker inte heller att man ska gå ur kyrkan för att slippa kyrkoskatten. Man ska gå ur kyrkan om man inte kan ställa upp på dess läror. Pengarna gör då betydligt mera nytta hos Röda Korset, Hand in Hand, Rädda Barnen eller någon annan biståndsorganisation, istället för att gå till löner för 25.000 präster och andra anställda inom den Svenska Kyrkan. Endast 20% av kyrkans medel går till biståndsverksamhet. Om man satsar samma summa någon annanstans, så går mellan 80-100% till rätt saker.

Så varför ska man då bli medlem i Humanisterna? Det går väl alldeles utmärkt att vara icke-religiös utan att ansluta sig till en organisation. Om jag just tagit mig ur mitt religiösa samfund, varför ska jag gå med någon annanstans?

Av samma skäl som vi går med i Amnesty. Denna vår systerorganisation arbetar huvudsakligen med frågor kring politiskt förtryck i världen, medan Humanisterna arbetar med frågor kring religiöst förtryck i världen.

Men Sverige är väl sekulärt? Humanisterna behövs väl inte här? Med samma argumentation bör vi inte heller gå med i Amnesty, eftersom Sverige inte håller sig med politiska fångar. Det resonemanget är svagt. Vi bör solidarisera oss med vår omvärld där både politiskt och religiöst förtryck är ett stort problem. De svenska Humanisterna arbetar också på EU-nivå och har tät kontakt med våra internationella systerorganisationer. Tillsammans kan vi slå vakt om det sekulära samhället.

Om Hersson verkligen är intresserad av vad Humanisterna står för och vill åstadkomma, så rekommenderar jag läsning av vårt manifest på DN Debatt på midsommarafton, med titeln Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle. Om Hersson skriver under på det manifestet, så är han mycket välkommen tillbaka till Humanisterna.